Filmen är mycket mer än bara metoo-kaos
’Korsett’ är ojämn – men ett ångestrop som dröjer sig kvar
Publicerad 2023-03-23
Korsett
Regi Marie Kreutzer, med Vicky Krieps, Florian Teichtmeister, Katharina Lorenz, Jeanne Werner.
FILMRECENSION. Bakom kulisserna: Metoo-kaos och barnporrbrott.
Framför kameran: en snygg fantasi om en av historiens mest omtalade kejsarinnor.
Visst går det utmärkt att njuta av ”Korsett” utan att fastna i mörkret omkring den.
KOSTYMDRAMA. Året är 1877 och Elisabeth, kejsarinna av Österrike och drottning av Ungern, fyller 40. Kan tyckas vara något värt att fira, men hon är djupt olycklig. Vi följer henne under ett år då hon blir alltmer besatt av sitt utseende och alltmer frustrerad över att vara en person som behandlas med vördnad av omgivningen men ändå totalt saknar inflytande på grund av sitt kön.
Liknelsen med en gyllene bur är sliten, men här är det korsetten som får en liknande betydelse. Varje dag ska detta tortyrredskap spännas fast på kejsarinnans kropp, varje dag ska korsetten se till att midjan är ungdomligt slank oavsett ålder.
Hon är gift med kejsar Franz Josef, som är notoriskt otrogen. Även Elisabeth tar sig älskare under detta omvälvande år, inte minst den franske konstnären och filmpionjären Louis Le Prince.
Det där är påhittat. Visst var Le Prince en verklig person, men han och kejsarinnan hade ingen relation. Han är med i filmen för att det är en spännande person och för att det nya mediet film blir ett nytt, effektfullt sätt för kungligheten att spegla sig.
En tacksam utmaning
Den österrikiske regissören och manusförfattaren Marie Kreutzer hade en ganska tacksam utmaning framför sig när hon arbetade med filmen. Det fanns nämligen potential att skapa något nytt.
Elisabeth har varit föremål för många tidigare filmer, gjorda för en tid som romantiserade kejsarinnan och hennes tragiska öde. De mest dramatiska händelserna i Elisabeths liv väljer Kreutzer att ignorera: sonens inblandning i ett mord- och självmordsdrama samt attentatet som avslutade Elisabeths eget liv. I stället lägger Kreutzer allt krut på att avromantisera kejsarinnan.
Allt skaver i filmen. Slotten som Elisabeth bor på är slitna, hennes beteende blir allt märkligare och mer desperat. Vicky Krieps är strålande i huvudrollen som en kvinna som vägrar att behaga samtidigt som hon kämpar med sin självbild.
Anakronismer letar sig in i filmen, inte minst i musikvalen som gifter samman 1800-tal med Kris Kristofferson och Rolling Stones. Det är förstås inte banbrytande. Sofia Coppola gjorde samma sak i ”Marie Antoinette” (2006). Obekväma skildringar av kvinnliga kungligheters fysiska och psykiska lidanden har vi på sistone också sett i ”The favourite” och ”Spencer”.
Filmen är ojämnt berättad, lite som om kejsarinnans tristess smittar av sig ibland. Men det är ändå ett ångestrop som dröjer sig kvar, med ett ursnyggt (och helt fiktivt), förlösande hopp ut i friheten som avslutning.
Övergreppsanklagelser mot skådespelare
Filmens efterspel har varit omvälvande i Österrike. Florian Teichtmeister, som spelar Franz Josef, greps för barnporrinnehav. Som om inte det var nog skakades filmproduktionen av övergreppsanklagelser mot skådespelare i rollbesättningen, något som drog igång en stor #metoo-diskussion i landet.
För somliga har det varit frestande att smeta ner själva filmen i debatten; den plockades till och med bort från biorepertoaren här och var i Österrike. Men ”Korsett” har inget med dessa anklagade mäns historik att göra. Kreutzer och Krieps har kämpat för att hålla filmen ovanför gyttjan. ”Korsett” förtjänar att hållas ren.
Filmen har biopremiär i morgon, 24 mars.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.