Uje Brandelius blev Guldbaggegalans kung

Filmen var bäst – och han höll de bästa tacktalen

Ingen röda mattan. Ingen publik. Men ändå – mer en avskalad än en direkt avslagen Guldbaggegala.

Där hyfsat rätt priser delades ut i de flesta kategorierna.

Det brukar ofta rutinmässigt skällas på Guldbaggegalan. Att det bara delas ut priser till filmer som ingen har sett eller ens hört talas om. Och att kändisarna i publiken är trist nollställda inför programledarnas försök att vara roliga.

I år var det förstås öppet mål för de kritikerna. Många biografer slog igen, bara några få filmer har nått någon större publik och galan kunde lätt kallas avslagen när David Sundin och Amie Bramme Sey ledde den inför en ekande tom idrottshall. Ingen publik, ingen glamour på röda mattan.

Men hellre fria än fälla. Alla sådana här program utan publik har haft svårt att få till någon särskilt festlig stämning. Sundin och Bramme Sey skötte allt kring själva prisutdelningarna oklanderligt. Försöken att vara roliga var mer ojämna, lindrigt sagt. Funkade bra att klippa in gamla publikbilder. Men inte när Amie inte kunde uttala Joel Kinnamans efternamn rätt (det ska vara K som i Kanada).

Några andra tankar:

  • Medan Alba August sjöng bättre än väntat, hon kan nog få en bra artistkarriär, blev inte precis Duvchis musiknummer det lyft den här avskalade galan hade behövt.
  • Vid 82 års ålder är Sten Ljunggren fortfarande så aktiv på teatern och framför film- och tv-kameror att jag aldrig hade en tanke på att han skulle få en hedersbagge. Trodde han var för ung. Men han är förstås i allra högsta grad värd priset.
  • Annars blev Uje Brandelius galans kung. ”Spring Uje spring” blev bästa film. Två egna priser till honom, för bästa skådespelare och manus.
    Inte mig emot. Även om jag hade Rolf Lassgård, som en man som känner sig som en kvinna, som bästa skådespelare i ”Min pappa Marianne”, och tippade fel i några andra kategorier också, så kan jag inte säga annat än att jag blev glad för Ujes skull.
    För ”Spring Uje spring” är en ljuvlig film. Fjolårets bästa svenska. Både väldigt engagerande och rolig, trots att det i grund och botten handlar om något tragiskt, att Uje Brandelius fick Parkinsons sjukdom innan han hade fyllt 50.
    Uje höll dessutom de två klart bästa tacktalen.

Till sist:

Det var inte A-status på alla prisutdelare. Men Claes Eriksson, från Galenskaparna, var både klok och rolig.

Och när Shima Niavarani kom in, kändes det plötsligt som att varför ledde inte hon hela galan? Varför leder hon inte alla galor?

Uje Brandelius som Uje, Therese Hörnqvist som Therese, Bixi Brandelius som Bixi, Vega Brandelius som Vega.

Här är vinnarna på årets Guldbaggegala:

Bästa film: ”Spring Uje spring”, av Henrik Schyffert.
Bästa regi: Amanda Kernell, ”Charter”.
Bästa kvinnliga huvudroll: Ane Dahl Torp, ”Charter”.
Bästa manliga huvudroll: Uje Brandelius, ”Spring Uje spring”.
Bästa kvinnnliga biroll: Lena Endre, ”Min pappa Marianne”.
Bästa manliga biroll: Ahmad Fadel, ”Ghabe”.
Bästa manus: Uje Brandelius, ”Spring Uje spring”.
Bästa klippning: Fredrik Morheden, ”Breaking surface”.
Bästa foto: Sophia Olsson, ”Charter”.
Bästa ljud/ljuddesign: Fredrik Lantz, ”Andra sidan”.
Bästa originalmusik: Ola Kvernberg, ”Only the devil lives without hope”.
Bästa visuella effekter: Jelmen Palsterman, Tony Kock, ”Breaking surface”.
Bästa kostym: Kicki Ilander, ”Se upp för Jönssonligan”.
Bästa scenografi: Linda Janson, Charlotte Alfredson, ”Se upp för Jönssonligan”.
Bästa mask/smink: Hanna Holm Löfgren, Eva von Bahr, Love Larson, ”Nelly Rapp – Monsteragent”.
Bästa dokumentärfilm: ”Greta”, av Nathan Grossman.
Bästa kortfilm: ”A legacy of horses”, av Annika och Jessica Karlsson.
Bästa utländska film: ”Till min dotter” (Syrien), av WaadA-Katcab, Edward Watts
Hedersguldbaggen: Sten Ljunggren.
Gullspira (för enastående insatser inom barnfilmen): Jon Nohrstedt, filmproducent.