Phoenix går från Joker till älskvärd morbror
”C’mon c’mon” träffar rakt i hjärtat – utan att bli för söt
Publicerad 2022-02-17
C’mon c’mon
Regi Mike Mills, med Joaquin Phoenix, Gaby Hoffman, Woody Norman, Scoot McNairy.
FILMRECENSION. En film om en pojke och hans systerson som lär sig älska varandra.
Jag vill kalla den älskvärd. Men det skapar kanske en felaktig bild av vad publiken har att förvänta sig?
DRAMA. Radiojournalisten Johnny (Joaquin Phoenix) arbetar med ett projekt där han reser till olika städer och intervjuar barn om hur de ser på framtiden. Det kräver hans fulla engagemang och därför är det inte riktigt lägligt när en tjänst som han gör sin syster Viv (Gaby Hoffmann) drar ut på tiden.
Hon ber honom att komma till Los Angeles och passa hennes nioårige son Jesse (Woody Norman) medan hon reser till Oakland för att hjälpa pojkens far som har psykiska problem. När Johnny så småningom måste resa tillbaka till New York går Viv motvilligt med på att Jesse kan följa med.
Men bara för att morbror och systerson har kommit överens under en kort tid i L A betyder inte det att en ny miljö och en förlängd tid tillsammans går lika smidigt.
Risk för hög sötma
Älskvärt, var det ja. Hade det här varit en formelartad Hollywoodkomedi, kanske något från 1990-talet med Robin Williams i huvudrollen, hade det varit hög sötma på anrättningen, som juryn i ”Sveriges mästerkock” skulle ha sagt.
Så blir det inte. Relationen mellan Johnny och Jesse utvecklas, men barnet förblir ett barn, inte en Hollywoodskapelse. Det innebär att ibland är han bråkig och jobbig, ibland oförutsägbart besvärlig. Precis som barn är.
Det känns att filmen kommer direkt ur regissörens och manusförfattaren Mike Mills hjärta. Realismen är intakt, mycket tack vare helt suveräna, ja älskvärda, insatser av Phoenix (i sin första film sedan Oscarsvinsten med ”Joker”) och Norman.
Mills är kanske inte en regissör vi pratar så mycket om, men han är pålitlig och bjuder hela tiden in oss i sitt liv och sin uppväxt. Det var han som regisserade Christopher Plummers Oscarvinnande insats i ”Beginners” (2011), som handlar om när Mills pappa kom ut ur garderoben vid 75 års ålder. Och han baserade utmärkta ”Alla tiders kvinnor” (2016) på sin egen uppväxt och kvinnorna som formade honom.
Fokus ligger på barnen
Det var Mills eget barn som inspirerade ”C’mon c’mon” och Jesse. Det där med framtiden spelar en stor roll. Intervjuerna som Phoenix gör med en hoper ungar i olika städer blir en dokumentär del av filmen som speglar Mills egna tankar, erfarenheter och rädsla inför hur det kommer att bli för ens barn. Men fokus ligger tydligt på hur barnen själva ser på det.
En tänkvärd, rent av poetisk inramning – och en jäkligt snygg film. Robbie Ryan har fotograferat den i krispigt svartvitt i tre olika städer, Los Angeles, New Orleans och New York.
The Nationals-profilerna Bryce och Aaron Dessner bidrar med lågmäld, drömsk musik.
Filmen har biopremiär i morgon, 18 februari.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.