Därför får populäraste filmen flest nomineringar

Publicerad 2017-01-04

Kors i taket, populäraste filmen fick flest nomineringar.

Men vid sidan av ”Hundraettåringen…”, har väl aldrig en Guldbaggegala i så hög grad dominerats av filmer som få har sett eller ens hört talas om.

När nomineringarna avslöjades vid en tillställning på Vasateatern i Stockholm, stakade sig Petra Mede ordentligt på namnet på dubbelt nominerade filmfotografen Ita Zbroniec-Zajt.

Sådant kan alla göra. Och hon hinner säkert lära sig uttala alla andra föga svenskklingande namn på nominerade personer till själva filmgalan.

Namn som är ett bevis för mångfalden i svensk film.

Största utmaningen för Petra Mede som programledare, och för de som gör tv-galan i SVT 1 måndag 23 januari, blir att göra vettig underhållning när så många nominerade filmer, och till dem knutna personer, är titlar och namn som tv-tittarna med stor sannolikhet aldrig ens ens hört talas om.

Inget fel med det. De flesta nominerade förtjänar sin plats.

Men det blir uppförsbacke för Petra Mede. Svårt att skämta kring filmer som ”Min faster i Sarajevo” eller ”Sophelikoptern”. Eller ens med det enda etablerade namnet i kategorin manlig huvudroll, Lennart Jähkel, då knappt någon har hört talas om filmen han är med i.

Petra Mede får hoppas på andra filmkändisar på Cirkus parkett.

En del nomineringar var märkliga.

Hur kan Ahang Bashis starka dokumentär ”Skörheten” vara nominerad till bästa film, men inte bästa dokumentärfilm? Hur kunde man förbigå Suzanne Osten i regiklassen? Eller Christian Andrén i ”Jätten” för manlig huvudroll?

För tre år sedan uppstod det först viss förvirring för vilken film det egentligen var som Matti Bye vann för, då han var dubbelt nominerad för bästa musik. Är det därför juryn har tagit det säkra före det osäkra nu och inte nominerat honom alls, trots två av årets bästa soundtracks, till ”Hundraettåringen…” och ”Den allvarsamma leken”?

Största ”getingboet” och mest svårtippat är manlig biroll, där alla fyra – Michael Nyqvist, Henrik Dorsin, Iwar Wiklander, Johan Kylén – skulle vara värda priset.

Undantaget är förstås ”Hundraettåringen som smet från notan och försvann”. Hela åtta nomineringar, även i tunga klasser som bästa film, regi och ett par skådespelarklasser.

Det går inte att låta bli att fundera över om juryn i år fått uppläxning för att man under tidigare år varit så väldigt snåla mot de filmer som biopubliken faktiskt betalar för att gå och se…