Käftsmäll till kärlek leder till anarkist-outsiders
Nya svenska Netflix-filmen känns tidlös
Publicerad 2025-07-31
Ett ärligt liv
Regi Mikael Marcimain, med Simon Lööf, Nora Rios, Nathalie Merchant, Peter Andersson.
FILMRECENSION. Mikael Marcimains tolkning av Joakim Zanders roman är smakfull och känns tidlös.
Som om att man gjort film på Donna Tartts ”Den hemliga historien”, med en skvätt av Guillous ”Ondskan”.
THRILLER. En plötslig förälskelse kan ibland kännas lika omstörtande som en käftsmäll. För Simon, nykommen juriststudent i Lund, händer båda i samma veva. Han blir nedslagen av en polis vid en demonstration, och strax därefter blickar han in i Maxs bruna ögon, medan hon varsamt lägger upp hans huvud på trottoaren och sköljer bort tårgasen.
Simons liv som juriststudent i Lund består av tråkiga föreläsningar och att bli hunsad av sina rumskompisar, ett gäng Patrick Bateman-wannabes, överklass i femtio nyanser av blont och iklädda Ralph Lauren.
Sjunger med till gangsterrap
Ironin sprutar när killarna efter en herrmiddag dansar och sjunger med till gangsterrap. När Simon lär känna Max faller han pladask. Hon introducerar honom till en excentrisk grupp anarkistiska outsiders med vilka han äntligen känner en slags tillhörighet.
Mikael Marcimain, som oftast skildrat ett äldre Sverige (“Upp till kamp”, “Call girl”, “Händelser vid vatten”), lyckas här porträttera samtiden med intressant blick. Musiken (rumskompisarna som tränar till Frankie Goes To Hollywood, anarkistkollektivet där det konstant spelas opera) känns retro men ändå träffsäker.
Genom detaljer skapar Marcimain en alldeles särskild stämning, ett universum som man tycker om att vara i, trots de stundtals obehagliga episoderna. Kameran liksom smeker över händelserna och ger filmen en upphöjd känsla.
Simon Lööf gör en fantastisk rollprestation, och i honom finns det verkligen spår av en ung Simon J Berger.
Droger och fina viner
”Ett ärligt liv” belyser tristessens konsekvenser. Hur långt är vi benägna att gå för att få känna någonting, en adrenalinkick? Men även dubbelmoralen i oss alla – anarkistgänget är här inte mycket bättre än borgarbrackorna, när frukten de skördar från sina riskabla våldsdåd mest går till lyxig mat, droger och fina viner.
Hur mycket kan man egentligen gömma sig bakom sina slagord? I slutändan är vi kanske alla lika goda kålsupare, ändå.
Visas på Netflix.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.