Standardartad musikdokumentär – som ger rysningar

Men ”a-ha: The Movie” är knappast någon glad Norge-historia

Publicerad 2021-12-03

”a-ha: The Movie”

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

a-ha: The Movie

Regi Thomas Robsahm och Aslaug Holm, med Morten Harket, Paul Waaktaar-Savoy, Magne Furuholmen m fl


FILMRECENSION En dokumentär om a-ha:s första steg som grupp till deras knackiga relation och samarbete i dag.

DOKUMENTÄR "Take on me" inleder "a-ha: The Movie" lika självklart som den inledde julklappsdubbelkassetten "Hits 3" som jag fick 1985. Sedan första lyssningen har den aldrig upphört att orsaka mig vinglig medsång och dansryckningar, men den akustiska version som avslutar dokumentären ger andra känslor: den sortens svindlande rörelse som mäktiga a-ha-låtar och tankar på tid som passerar kan ge. 

Mellan de båda versionerna ryms extremt kändisskap, turnétrötthet, slitningar, självtvivel, olika viljor och tre bandmedlemmar som trivs varken med varandra eller rampljuset. Åldrande, och möjligen lite förlåtelse. 

"a-ha: The Movie" ger inblickar även om den rent musikdokumentärmässigt kanske inte är något helt extraordinärt – men framförallt ger den tillfälle att gå in i en svart låda och översköljas av rys, "The Sun always shines on TV", "Hunting high and low", "The Living daylights" och "Stay on these roads" på hög volym. Ta den.


Visas på bio, och släpps på vod nästa vecka.