Starka Zlatan-filmen väjer inte för de mörka stråken i hans liv

Jan-Olov Andersson

helskärm

DRAMA

Jag är Zlatan

Regi Jens Sjögren, med Granit Rushiti, Dominic Andersson Bajraktati, Cedomir Glisovic, Merima Dizdarevic, Emmanuele Aita.

Fjolårets ”Tigrar” skildrade baksidan av den professionella fotbollsvärlden.
”Jag är Zlatan” är historien om Sveriges genom tiderna bästa fotbollsspelare. Men den väjer inte för de mörka stråken i hans liv.

Det var en skandal att Ronnie Sandahls ”Tigrar” blev helt förbisedd på Guldbaggegalan i januari. En närgången, stark och tankeväckande skildring av proffsdrömmen som sprack redan i tonåren, i den tuffa miljön bland italienska ungdomsproffs.

Zlatan Ibrahimovic lyckades. Ja, han blev en av världens bästa spelare under många år. Och är fortfarande, vid 40 års ålder, kvar på toppnivå, om än kanske inte fullt lika vass som under sina allra bästa år.
(Bara synd att han inte valde Manchester United från början, men man kan inte få allt som fotbollssupporter…)
Förlagan är förstås David Lagercrantz biografi. Han har även skrivit manus, ihop med Jakob Beckman.

Filmen hoppar mellan barndomen i invandrartäta Malmö-förorten Rosengård och hur Zlatan lite senare får kämpa för att ta plats i Malmö FF:s juniorlag, där föräldrarna till de andra spelarna försöker få den kaxiga ”blatten” utesluten ur laget, till proffstiden i Ajax i Holland.
Man kan anmärka på att just de åren kortats ned så det verkar som att han bara hade motgångar fram till det där målet där han dribblade bort ett halvt lag och fick nytt kontrakt med Juventus i Italien. Sedan slutar filmen med skylten: Resten är historia.

Men verklighetsbaserade filmer handlar ofta om att komprimera händelser.
Jens Sjögrens film har precis rätt känsla och stämningar, både i fotbollsscenerna, men inte minst i skildringen av Zlatans liv utanför planen.
Redan som ung (då spelad av Dominic Andersson Bajraktati) är han busig, kaxig och uppkäftig. Som äldre tonåring (då har den mer porträttlika Granit Rushiti tagit över rollen) fortsätter det i samma stil, plus lite utflykter i kriminalitet. Bråk med lagkamrater, bråk med tränare och ledare, bråk med pappan (Cedomir Glisovic) som mest dricker öl och ser på tv vad som händer i forna hemlandet, före detta Jugoslavien. Föräldrarna är skilda, pappan har ofta tomt kylskåp, så ofta går Zlatan hem till mamman (Merima Dizdarevic), som sliter som städerska, och syskonen, även under de veckor då han ska bo hos pappan.

De är inga mönsterförödrar, kanske, men det finns några bra scener där pappan ändå står upp för sin son, som vid en konflikt i skolan.

Trots att Zlatan nog kanske inte alltid var så lätt att tycka om för omgivningen, så har film-Zlatan, suveränt gestaltad av de två skickliga amatörerna, också en oemotståndlig charm och talang som övervinner allt.
Jag hade ju älskat Goran Bregovic eller annan juggemusik på soundtracket. Men man kan, som sagt var, inte få allt. Och Mapeis temalåt har samma kaxiga attityd som filmen i sig.

Filmen visas på bio från och med fredag 18 mars.

Se även…

… ”Den unge Zlatan”. Magnus och Fredrik Gerttens dokumentärfilm från 2016 skildrar de första åren i den vuxne Zlatans karriär på riktigt. Finns på TriArtPlay.

Visste du att…

… Zlatan må ha gjort hundratals mål, men aldrig på mitt lag IFK Norrköping?