Hoppa till innehållAftonbladetAftonbladet

Dagens namn: Yngve, Inge

Skarsgårds gaybiker är mystisk – och lite ond

Orgier på engelska landsbygden i ”Pillion”

Publicerad 2026-02-05 08.40

Alexander Skarsgård och Harry Melling i ”Pillion”.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

Pillion

Regi Harry Lighton, med Alexander Skarsgård, Harry Melling, Douglas Hodge, Lesley Sharp.


FILMRECENSION. Alexander Skarsgård i homosexuell bikermiljö har fått all uppmärksamhet.

Men det är inte det som gör ”Pillion” så bra.

ROMANTISKT DRAMA. Finns det inga lyckliga slut för bögar i fiktionen? Den frågan ställde sig Jimmy-Ray Rastbäck i en text i Aftonbladet Kultur nyligen. ”All representation av vår kärlek kommer med nederlag, död, svek, promiskuitet och besvikelse,” skriver han.

Det gäller (spoilervarning) även delvis filmen ”Pillion”, som är baserad på boken ”Box Hill” från 2020 av Adam Mars-Jones. Boken utspelar sig i den homosexuella bikerkulturen i slutet av 1970-talet, men i filmen är vi placerade i nutid.

Harry Melling, mest känd för sin roll som den glupska Dudley Dursley i Harry Potter-filmerna, gör en otrolig skådespelarinsats i rollen som den oförstörda och naiva parkeringsvakten Collin. Alexander Skarsgård gör det som han alltid gör och spelar här den sexiga, mystiska och lite onda Ray.

Inga konservativa homofober

En av filmens största styrkor är att den frångår flera av de klyschor som Rastbäck räknar upp i sin text. Collins ljuvliga föräldrar (Douglas Hodge och Lesley Sharp) är inte konservativa homofober som kämpar för att acceptera sonens läggning.

Tvärtom uppmuntrar de Collin att kasta sig ut i det stora okända som ibland tenderar att bli farligt. Till och med när de visar sig att relationen med Ray innebär ett okonventionellt arrangemang försöker de vara så öppensinnade de bara kan.

Pillion, som syftar på platsen bakom föraren på en motorcykel, är också den plats som Collin blir tilldelad i relationen. Snart bär han en stor kedja med ett tungt lås runt halsen medan Ray bär nyckeln. Han får sova på golvet och blir tillsagd att skaffa sig en buttplug eftersom han är för tight. “Det låter som en bra plan” svarar Collin som den duktiga vovve han är.

Alexander Skarsgård och Harry Melling i ”Pillion”.

Men ”Pillion” är ingenting som ”50 shades of Gray” eller som fjolårets ”Babygirl”. Det är mer av en ”Call me by your name” med

pup masksEn sexuell eller lekfull del av BDSM-kulturen där en person har på sig en hund-liknande mask och agerar som en undergiven hund. och läder. Istället för romantiska cykelturer i en sömnig italiensk by är det orgier på den engelska landsbygden som äger rum. Men även om det förekommer några explicita sexscener med en stor mängd glidmedel är det främst humorn och värmen från biker-communityt som stannar kvar efter filmen.

Inga moraliska pekpinnar

Som tittare blir man likt Collins introducerad till den här världen med motstridiga känslor. Vart gränsen går är oftast suddigt och enklare att avgöra i efterhand, men avsaknaden av moraliska pekpinnar är befriande och gör att filmen känns egen och oväntad. Maktdynamiken är hela poängen med relationen och att kritisera den för det vore som att beskylla solen för att vara bländande.

I samkönade relationer är det oftast så att den med mest erfarenhet eller med störst kontaktnät inom det egna communityt besitter mest makt. I vinterns stora serie-snackis ”Heated rivalry” är det den världsvana Ilya Rozanov som till en början lämnar den oerfarna Shane Hollander när han har fått komma i hans mun.

Visst undersöker även ”Pillion” kärlekens villkor i en värld där en kyss väger tyngre än en avsugning men den försöker aldrig presentera ett svar eller någon slags lösning på något så komplext som svårigheterna som kommer med mellanmänskliga relationer.

Under lanseringen har Alexander Skarsgårds läggning diskuterats och i kombination med hans val av outfits på röda mattan har det bidragit till att filmen blivit en snackis.

Men det är inte han som gör den här filmen intressant. ”Pillion” är regissören och manusförfattaren Harry Lightons långfilmsdebut och hans val av att leka med romcom-formatet förvandlar filmens slut till ett lite mindre tragiskt sådant än det som förekommer i förlagan. Letar man efter ett lyckligt får man visserligen fortsätta leta, men när man går från biografen känns det helt klart alldeles underbart.

Visas på bio.


Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.