Underhållande nygammal show med Björn Skifs på krogen
Publicerad 2022-10-07
En värld av Skifs
Hamburger Börs, Stockholm. Krogshow i regi av Pernilla Skifs med Björn Skifs, orkester under ledning av Hans Gardemar samt Dea Norberg och Emelie Fjällström.
Välbekant och nytt. Björn Skifs lyckas än en gång sätta annat ljus på välkända låtar, och överraska med nya nummer.
Höstens show är underhållande nygammal. Publiken får det den önskar och det den inte visste att den ville ha.
Björn Skifs värld är ett välbekant resmål. Han och Pernilla Skifs har hittat flera olika sätt att sammanfatta och se tillbaka på karriären ända sedan den imponerande stora showen på Cirkus 2010. En del inslag därifrån finns med här, och den som sett hans olika föreställningar sedan dess kan känna igen en del grepp.
Men han öppnar direkt med en färsk programförklaring. ”Så crazy kan väl ingen bli” är en ny suverän försvenskning av Paul Simons ”Still crazy after all these years” och handlar om ett livslångt scenliv.
I ett annat nytt nummer sjunger Björn Skifs duett med sig själv. Cole Porters ”Well, did you evah” är mest känd från filmen ”High Society” där Frank Sinatra och Bing Crosby sparrar mot varandra. Här är det dubbel-Björn som skojar om olika sidor av sig själv.
En annan debut är den spirituella ”Lovsång till spriten”, med vacker melodi och skirt akustiskt gitarrspel av Magnus Bengtsson.
Musikaliskt rör det sig åt många håll och blir aldrig tråkigt. ”You belong to me” är en ömsint duett med Emelie Fjällström, som en stund går över i New Orleans-jazz när bandets blåsare drar på. Ett 60-talsmedley har både en svängig ”Gimme some lovin” och en ”A whiter shade of pale” med vemodigt dragspel.
Billy Joels a cappella-snygga ”The longest time” försvenskas till kul kontaktannons. Skickligt avvägda mellansnack.
Några komiska bitar kunde vunnit på att kortas. Björn Skifs gillar både bus och buskis.
Hans figur Örnest (orange fleece, skojsig hatt, prilla) har funnits med länge. Nu pratar Örnest om klimatförändringen, men de lustigheterna har inte samma skärpa som sångtexterna. En monolog om hur det är att arbeta som artist och regissör hemma i sovrummet är fnissig en stund, men håller på för länge.
Som helhet en imponerande show. Det nyskrivna samsas med de stora folkkära balladerna från 2000-talet och naturligtvis har han med sina största folkhemshits från 1970-talet. ”Hooked on a feeling” och ”Michelangelo” har samma effekt på publiken som ABBA:s klassiker. Lycka.
Publiken dansar. Publiken ler. Det är Björn Skifs värld.
