Carl Anton: Snackar med väggarna så gott det går
Publicerad 2020-05-29
Ett coronaögonblick Carl Anton Axelsson, 87…
…som isolerar sig i Norrtälje i väntan på att pandemin ska gå över.
– Jag har min dotter här, men man får ju inte träffas så jag är alldeles ensam. Men promenader kan jag inte låta bli i friska luften, så jag går ner och tittar på stranden och vattnet.
Hur får du annars tiden att gå?
– Jag har väldigt svårt att låta bli pennor och pensel. Jag skriver en del och det är inte så mycket oljefärger längre, men jag har vattenfärger som jag pysslar med. Det är svårt att låta bli, jag har hållit på i hela mitt liv.
Hur håller du kontakt med släkt och vänner?
– Det är telefon som gäller. Att jag flyttade till Norrtälje var för att jag blev ensam, min kära hustru dog ifrån mig för ett år sedan ungefär. Vi bodde i vårt sommarparadis Överbyberg även på vintern de senaste åren. Det var väldigt fint, men sen blev det så brant, backigt och ensamt.
Vad tycker du är jobbigt med pandemin?
– Nja, jag tycker att det är väldigt trevligt att umgås med människor. Vi har under alla år haft lägenheten full med folk som repeterat, jobbat och haft roligt. Nu sitter man fullständigt ensam. Det är jag inte van vid, det är konstigt. Jag försöker snacka med väggarna så gott det går.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att ensamheten ska gå över. Det man önskar mest är att människor, inte bara i Sverige utan runt om i världen, inte ska få lida så länge till. Det är förfärligt jobbigt för många som har sina äldre släktingar på hemmet och inte få hälsa på.
Namn: Carl Anton Axelsson.
Ålder: 87.
Familj: En dotter.
Bor: Norrtälje.
Yrke: Visdiktare, trubadur, konstnär.
Aktuell: Med nya albumet ”Det vackraste ljuset”.