Nisse Hellberg rullar in – och tar mig till det Louisiana jag saknat
NEW YORK. En av pandemins många dystra konsekvenser är att det inte går att resa till Louisiana längre.
Men tack vare Nisse Hellberg åker jag dit i alla fall.
Hans färska album ”Goda tider rullar in” är en fantastisk tripp rakt ut i det fuktigaste träsket i cajun-land.
Det var alldeles för länge sedan jag stod med en kall Abita Amber på The Spotted Cat i New Orleans och nickade i takt till Jazz Vipers sprittande dängor – och ännu längre sedan var det jag valsade runt på de vindlande vägarna i cajun-riket i västra Louisiana.
Så i vintras började jag planera för en längre sommarvistelse just där i år. Sedan kom pandemin och…ja, nu går det inte att resa dit.
Rent tekniskt är det i och för sig bara att köpa en biljett och sätta sig på ett plan och flyga till Louis Armstrong Airport – som flygplatser heter i de bästa städerna.
Det är så deppigt som det blir
Men södra Louisiana har drabbats hårt av covid-krisen och det mesta, inklusive barer och klubbar som Spotted Cat, är fortfarande igenbommat. Dessutom rapporterar min kompis Bengt, som bor i Welsh strax väster om Lafayette, att de lokala ölbryggerierna inte vevat igång verksamheten sedan senaste orkanen. Och så kräver de lokala myndigheterna här i New York att den som återvänder från södern sätter sig i sträng karantän i två veckor.
Det är så deppigt som det blir.
Och just därför rullar Nisse Hellbergs nya album in med exakt de goda tider titeln lovar.
Han har de senaste åren tillbringat åtskillig tid i Louisiana, framförallt i de västra delarna, och blivit så inspirerad av det han upplevt att han till slut spelade in tretton låtar färgade av det unika musikarvet ; det som kallas swamp-pop, zydeco, cajun-sväng och kreolsk hillbilly-rock a la Johnnie Allen, Rockin’ Sidney och Clifton Chenier.
Det blir aldrig pastisch av Nisses gumbo
Den skulle i princip vem som helst kunna göra, hantverket är i sig inte så komplicerat, men Wilmer X-sångaren har alltid haft en intuitiv förmåga att läsa av det essentiella i olika amerikanska musikuttryck – och sedan införliva det i sett eget, högst svenska formuleringssätt. Därför blir det aldrig, ens för ett ögonblick, pastisch av Nisses gumbo. Den känns helt autentiskt – och samtidigt så karaktäristiskt Hellberg. Det är storartat.
Bäst av allt är att han tar med mig till den där förtrollade världen. I trekvart kan jag känna fukten, ana kryddorna i den otroliga maten, uppleva det ständigt närvarande svänget och njuta av den lediga, otvungna atmosfären.
De goda tider som för närvarande inte går att uppleva rullat kort sagt in.
Tack för det.
ORSAKER TILL EXTAS
Nisse Hellberg – Vilken tur att vädret finns (albumspår)
– Den stora favoriten just nu.
AC/DC – Shot in The Dark (singel)
– Jamen, jag blir lika glad och uppspelt som vanligt.
Fleet Foxes – Shore (album)
– Det är så här andra pandemivågen låter.