Rasmus Troedsson följer mallen från trauma till mognad
Pratar klokt i Sommar i P1 om att få ordning på en stökig själ
RECENSION. Våra mänskliga brister förenar oss.
Men de kan gå för långt.
Rasmus Troedsson håller ett tankeväckande lovtal till själslig mognad.
Många människor har haft någon slags sökande period där man inte behandlar varken sig själv eller, än värre, sin omgivning särskilt bra. Vissa mildare, andra gravare.
Rasmus Troedsson skildrar rakt den mer destruktiva djävulsdans han själv gick igenom med vilsenhet och alkoholism som fick honom att vid ett skede vilja ta sitt liv. Hans räddning blev kyrkan, nykterhetsrörelsen, tv-kvinnan Karin Falck och för all del hunger efter gåslever. I dag kan han stå still i nuet utan en evig jakt efter destruktiva kickar.
Räddningen blir kyrkan, nykterhetsrörelsen, tv-kvinnan Karin Falck och för all del hunger efter gåslever.
Han går från barndomstraumat, hans mamma var heller inte färdig med att vara barn så den lille Rasmus sattes på barnhem, enligt sedvanlig ”Sommar”-kronologi till nutid. Den som hoppats på ”Vår tid är nu”-skvaller blir besviken. Men livsinsikterna är behållning nog, Troedsson strösslar med klokskap sprungen ur svärta – och spelar även Laleh, enligt gängse mall. Musiken är annars en trygg Bridgeblandning: Manhattan Transfer, Malmsjö, Lindfors, Edwall.
Han använder sig av en cliffhangerteknik som då och då får mig att spola tillbaka: missade jag något?! Lite irriterande, men gör mig i alla fall alert.
Religion blev alltså Rasmus Troedssons väg framåt, och han inleder den passagen med stor ödmjukhet gentemot ateister för att släppa in även dem (oss) i det, inte minst i tider av nätilska, värdefulla resonemang om själslig mognad som följer. Jag har aldrig riktigt fastnat för ”Vår tid är nu” och alltid upplevt rollfiguren ”Bellan” Roos som lite för kärv. Så börjar även min känsla för sommarpratet, men sakta men säkert tinar jag. De mänskliga tillkortakommandena och möjligheten att ta sig ur dem och bli bättre på att se och respektera andra förenar oss alla.
Snabbguide:
Skrytkvot: 
Skvallervärde: 
Känslostyrka: 
Humornivå:
Åh-fan-faktor:
Första meningen:
”Det luktar såpa och är alldeles tyst i den stora entrén med de vita linoleumgolven.”
Sista meningen:
”Nu ska jag strax gräva mig en egen liten hög och bygga upp ett stort berg som verkar alldeeles sant”.
3 typiska låtval
Aretha Franklin - I Say A Little Prayer
Ola Magnell - Kliff
Dolly Parton - Jolene