Musikalisk tripp in i Bowies huvud

Gunnar Rehlin/TT

Publicerad 2022-05-24

David Bowie sparade på i princip allt filmat och bandat material – men han visste inte vad han skulle göra med det. I filmen ”Moonage daydream” bjuds biopubliken på en tripp in i den världsberömde artistens huvud.

– Han ville inte att det skulle användas till en vanlig konventionell dokumentärfilm, säger regissören Brett Morgen när TT möter honom på en strandrestaurang i Cannes.

Han ligger bakom filmen som har fått sin världspremiär här i Cannes. Och är det något filmen inte kan beskyllas för, så är det att vara konventionell. Den är en drygt två timmar lång resa genom David Bowies liv och musik, som skulle kunna ses som en unik tripp in i Bowies huvud.

Intervjuer, konsertfilmer, korta snuttar ur allt från ”Nosferatu” till ”Det sjunde inseglet”, privata filmer – åskådaren bombarderas med en oerhörd mängd bilder. Det hoppas fram och tillbaka i tiden, det är ingen linjär ”David Bowie som föddes som David Jones…”-film.

– Hur många klipp det är? Jag har inte en aning, säger Morgen.

Var vän med Bowie

Han kände Bowie och de hade diskuterat möjligheten att göra någonting gemensamt. Efter Bowies död 2016 kontaktade Morgen artistens dödsbo om möjligheten att göra en film och fick total tillgång till allt material David Bowie hade samlat på sig under åren.

– Jag trodde jag skulle kunna gå igenom det på fyra veckor. Det tog fyra år, så mycket var det. Men mitt under arbetet fick jag en hjärtattack och var nära att dö, jag låg i koma, berättar Brett Morgen.

– När jag förstod att jag skulle överleva bestämde jag mig för att i fortsättningen alltid tänka på vad David sade: ”lev varje dag så att du känner att du har gjort någonting värdefullt”. Det har blivit mitt motto.

Visar multiartisten Bowie

Filmen visar upp David Bowie som musiker, skådespelare, dansare, målare, allt som gjorde honom till den multiartist han var. En rad av hans klassiska hitlåtar hörs i sin helhet och i fragment.

– Jag valde ut tre låtar från varje album. Sedan använde jag dessa för att musiksätta tematiken, så att de skulle passa in till det som då hördes på ljudbandet.

TT ser filmen i den salong som kallas Agnes Varda. Det är bra ljud, musiken kommer till sin rätt.

– I USA har vi kontrakt på att den ska visas på bio så länge det går. Den här filmen gör sig definitivt inte på strömningstjänsterna.

Följ ämnen i artikeln