Cecilia Düringer: Är ett svar från att bli nästa rikspucko
”På spåret”-debutantens skräck
Publicerad 2022-02-18
Nu avgörs det vilket sista par som går till final i ”På spåret”.
En av de tävlande är Cecilia Düringer som inledningsvis var oerhört nervös.
– Resan har väl gått ifrån total skräck till lite mer av ett lugn.
På fredagen är det dags för den andra semifinalen i ”På spåret”. Regerande mästarna Magdalena Forsberg och Claes Elfsberg möter Jonatan Unge och Cecilia Düringer.
Den sistnämnda som är utbildad lärare jobbar till vardags med ”P3 Historia” och skriver även läromedel. Men uppmärksamheten som har följt med ”På spåret” går knappast att jämföra.
– Det är ju en institution och det märker man väldigt tydligt. Jag är ju van att vara med i TV4:s ”Nyhetsmorgon” och de har ju också ett stort genomslag, men det här är något annat. I normala fall brukar kanske folk komma fram till mig i Karlstad och Linköping. Stockholmarna bryr sig ju sällan om c-kändisar som dyker upp i morgonsofforna. Men nu kommer även de fram.
– Då säger de i och för sig oftast att de älskar Jonatan Unge. Haha! Men det är klart, han är ju Sveriges mest älskade man så det är ju inga konstigheter. Men de säger oftast att det är jättekul och att de tycker att vi är så smarta.
”Total skräck”
Cecilia Düringer förklarar med att skratt att hon inte kände sig särskilt briljant i buren.
– Men det är ju roligt att man framstår som smart i alla fall. Vi får se hur det går ikväll, man är bara ett dumt svar från att bli nästa rikspucko.
Hur har den här resan varit?
– Den har väl gått ifrån total skräck till lite mer av ett lugn när vi spelade en match mot Johan Glans och Farah Abadi och det gick så bra. Då kände vi båda två att det nästan kan gå hur som helst hädan efter. Vi har ändå visat att vi kan plocka många poäng. Oavsett så känner vi oss nöjda och vi kan klappa oss på axeln och säga att vi gjorde bra ifrån oss.
Hur nervös var du innan inspelningen?
– Väldigt nervös. Jonatans mediala aura går ut på att han är en skojig och härlig slarver. Men min mediala aura går ju ut på att jag faktiskt kan någonting och det bygger jag hela min karriär på eftersom jag har jobbat som lärare i många år. För mig har det känts som att fallet skulle vara väldigt högt ifall det hade gått jättedåligt. Men när man väl är på plats är det så himla mysig stämning och alla i teamet är så härliga. Då blir man lugn och glad och går in i buren och babblar och märker knappt att det börjar.
Men det var inte helt självklart att tacka ja.
– Absolut inte. Det tror jag inte det är för de allra flesta. Jag tror de flesta snarare är livrädda. Många tackar nog också nej för att det är en sådan oerhörd prestige i att lyckas eller att inte lyckas.
Speciell relation
Förberedde ni er mycket tillsammans?
– Inte alls. Vi sms:ade ibland och jag kunde skriva ”nu är jag rädd, lugna mig” och så gjorde Jonatan det. Någon gång fikade vi, men annars var det bara raka vägen in i buren.
De kände inte varandra så väl innan men annat är det nu.
– Det är kanske som folk som varit med om en kidnappning – lite av ett ”På spåret”-trauma… Man får en speciell relation till varandra och vi hörs ibland.
Cecilia Düringer om sina tatueringar:
– Det är roligt att de väcker sådan fascination. Det gjorde de även hos mina elever, och nu under de senaste åren när de synts i tv och på bilder i media, kommer folk fram ibland och vill ta bilder på dem. Kul att två raka streck, kanske det mest minimalistiska man kan tatuera, gör folk nyfikna!