Tomas Alfredson vill ändra så lite som möjligt med Alfons Åberg – för barnens skull
”När man får tillgång till honom måste man vara väldigt varsam”
Publicerad 2026-01-09
För några år sedan regisserade Tomas Alfredson tio kortfilmer om Alfons Åberg.
Nu återvänder han till Gunilla Bergströms älskade barnboksfigur med tre nya kortfilmer.
– Berättelserna har en evig kvalitet, säger Alfredson.
De nya filmerna om Alfons Åberg handlar om hur underbart det är när pappa äntligen lägger vardagssysslorna åt sidan och följer med Alfons in i fantasins värld. Men också om att att leka osynligt med Viktor och om det hemska i att bli oskyldigt anklagad för att vara tjuv.
Barnens fantasi
En av de främsta kvaliteterna med Alfons Åberg-berättelserna är, tycker Tomas Alfredson, att barnens egen fantasi aktiveras.
– Det är så lite utbroderat som möjligt, och väldigt reducerat. Då blir de små läsarna inbjudna till att själva tänka sig hur Alfons och pappan låter eller hur vägen till skolan ser ut. Mycket av den underhållning som erbjuds barn i dag täpper ju till alla eventuella hål där de själva skulle kunna få delta, säger han.
Alfredson lägger stor vikt vid att inte ändra i Gunilla Bergströms berättelser för mycket.
– De belyser något vardagligt som små människor kan relatera till. Berättelserna är så oerhört rena i sina avsikter, och jag har svårt att stå emot dem. Det finns något väldigt lockande med att faktiskt berätta dem precis som de är påhittade från början, säger han.
Hur känns det att förvalta en så älskad figur som Alfons Åberg?
– Det är häftigt, men när man får tillgång till honom måste man vara väldigt varsam, tycker jag.
Det är just därför han vill lägga till så lite som möjligt i de nya filmerna. I stället försöker Alfredson ge de små tittarna förslag på var man ska titta:
– Bilderna är som en fryst situation, och så söker sig kameran fram till olika detaljer. Sedan kanske jag tillför en sorts rytm med musiken, och Jonas Karlssons frasering låter kanske inte som när mamma och pappa läser.
Vill inte ändra
Mer än så vill han inte ändra i originalberättelserna.
– Allting finns redan där. Jag lutar mig fram mot berättelsen snarare än att jag kliver ifrån den eller försöker insistera på vad jag tycker.
Som regissör måste han förstås även ha i åtanke att publiken inte är särskilt gammal, menar Alfredson:
– De yngsta är kanske i treårsåldern, och då är man verkligen liten. Då måste man vara varsam med de här små människorna och med hur mycket de klarar av att ta emot.
