Matti Berenett fyller 50: ”Enda morfadern med magrutor”

Uppdaterad 2023-04-06 | Publicerad 2021-08-10

Matti Bernett slog igenom i ”Skilda vägar”.

Han slog igenom i ”Skilda världar” på 90-talet.

Men för tjugo år sedan valde Matti Berenett, som fyllde 50 år i tisdags, att lämna rampljuset.

– Jag fick aldrig vara ifred och kunde inte ens gå till Ica och handla.

Han blev den smått odräglige överklassonen Tom Bovallius med hela svenska folket i TV4-såpan ”Skilda världar” på 90-talet. Efter det följde roller i bland annat ”Beck – Hämndens pris” och ”Paragraf 9”. Men sedan försvann skådespelaren Matti Berenett från rampljuset – vilket var helt självförvållat.

I tisdags fyllde han 50 år och födelsedagsbarnet konstaterar att han är ytterst nöjd med tillvaron. Någon noja är det dessutom inte tal om.

– Det är bara ett nummer och jag måste säga att jag är jävligt nöjd med livet och vad jag hunnit med och lyckats med. Däremot partajar jag inte numera och har inte druckit en droppe på närmare 19 år. Jag har aldrig tyckt det var gott och jag vet vad det gör med våra sinnen och med våra kroppar, säger han och förklarar att dagen ska firas med barn – och barnbarn.

– Jag har tre barnbarn numera och brukar säga att jag måste vara den enda morfadern med magrutor, haha!

Du lämnade som sagt branschen för drygt 20 år sedan, hur ser ditt liv ut idag?

– Jag tyckte verkligen om branschen och älskade att spela in film och tv, men det var inte det jag brann för. Jag är i grund och botten en elitfotbollsspelare och ville vidareutbilda mig inom idrott och ledarskap. Jag har drivit tre handbollsakademier och jobbar som chefsinstruktör och A-lagstränare och jag har också utbildat flera elitspelare.

Om vi backar bandet, hur minns du den mest intensiva tiden i rampljuset?

– Det var galet på ett roligt sätt och det hände alltid någonting. Men jag kunde inte ens gå till Ica och handla. Folk var inte jobbiga, men jag fick aldrig vara ifred. Jag tycker om att vara för mig själv och att inte att folk uppmärksammar precis allt man gör.

Rubrikerna avlöste varandra på den tiden och det skrevs bland annat om dina romanser med Viktoria Tolstoy och Magdalena Graaf. Det känns som du var ett eftertraktat byte bland damerna?

– Haha, jo… Det var förstås jättetrevligt. Men det var också konstigt och det skrevs så mycket som inte stämde, man gick upp på morgonen och ner till affären och så var man ihop med en ny kvinna. Vem är det här, liksom? Jag var så påpassad hela tiden och det kunde stå vad fan som helst i tidningarna vilket var jävligt jobbigt.

Men det var inte de intensiva skriverierna som fick Matti Berenett att sedan dra öronen åt sig.

– Alla människor kommer nog till en punkt då man sätter sig ner och undrar om det är det här man vill göra resten av livet. Vill jag fjäska för regissörer för att få jobb, är det verkligen det här jag vill? Nej. Jag sa till alla rollbesättare att de inte behövde ringa mig mer. De höll på ett tag, men efter ett tag gav de upp.  

Lars-Erik Berenett och Matti Berenett i ”Skilda världar”.

Matti Berenett är son till Evabritt Strandberg och salig Lars-Erik Berenett och några minns säkert att far och son spelade mot varandra i ”Skilda världar”.

– Jag var knappt torr bakom öronen och skulle spela mot honom, Jessica Zandén och flera meriterade skådespelare. Ingen av oss ungdomar hade någon erfarenhet och de första scenerna var väldigt nervösa. Men pappa sa att jag skulle göra som på fotbollsplanen, slappna av och bara låta det ske.

De kändes som ni stod varandra nära?

– Han var alltid fantastiskt kärleksfull och snäll och rolig, men inte så närvarande under min uppväxt. Han satsade mycket på sin karriär och jag bodde heltid hos morsan, men han kom alltid och kollade på matcher och sådant. Men efter ”Skilda världar” kom vi varandra väldigt nära.

Avslutningsvis avslöjar Matti Berenett att en comeback inte är helt omöjlig.

– Under en längre tid har det kittlat i magen att göra en film eller tv-serie igen även om jag inte vill släppa det jag har.

Har du något konkret på gång?

– Det kanske kan vara så. Dyker det upp något som jag känner att jag verkligen vill göra så skulle jag göra det.