Sommardagen blir arktiskt kall av namnen

Betlehem Isaak sommarpratar om rasism och sin pappa

Betlehem Isaak.

Betlehem Isaak föddes samma år som Eritrea blev självständigt. Hon var åtta år när hennes pappa Dawit fängslades i september 2001, medan världen var upptagen av tvillingtornen som fallit i New York.

19 år senare lever Dawit.

Det berättar dottern i slutet av sitt sommarprat, men är förtegen om varifrån informationen kommer. Tyst diplomati. Samtal hon för med politiker från olika länder sedan tre år tillbaka.

 

Vi tar det igen. Dawit Isaak lever efter snart två decennier i fångenskap. Det gör inte programmet bättre eller sämre, men det är glädjande för nationen Sverige och i förlängningen för alla.

I 90 minuter talar journalistdottern Betlehem lågt och sammanbitet, helt utan överdrifter eller blommiga utsvävningar. Sakligt redogör hon för hur poeter, dramatiker och reformister låsts in av ett land som inte klarat av att hantera mer än en sanning åt gången. Det är naturligt att vi bara känner till Dawit, den ende svenske medborgaren av dem, men när hon läser upp också de andras namn blir den sommarljumna dagen arktiskt kall.

En historia är tragisk nog för oss att hantera.

Tänk trettio.

 

Den programhälft som inte berör Dawit Isaak handlar om rasism. Om den breda och leende rasismen, om det oförklarligt förlorade hyreskontraktet, om jobbet du inte fick. Men också om en högst konkret situation när Betlehem Isaak handfängslades av poliser utanför en nattklubb. En ska ha tagit tag i hennes huvud och väst ”nu ska du känna hur din pappa har det i containern i ditt negerland” innan han sparkade ut henne på trottoaren.

Får du nu en impuls att svara att det måste ha varit ett enskilt rötägg? Att rasism minsann finns överallt och sannerligen inte är värst här? Du kanske vill försvara dig själv, upplysa om att du minsann inte gör skillnad, att din mormor och morfar hjälpte flyktingar?

Gör inte det, är du snäll.

 

Om Betlehem Isaak har en uppmaning så lyder den att du ska lyssna på den utsatte. Du behöver inte känna dig träffad eller konfronterad, du kan ändå lyssna på historier om trakasserier och förtryck. För stämningens skull behöver du inte vända på resonemanget.

Rasismen finns här också. Den behöver inte graderas mot andra länders, den behöver vi inte svära oss fria ifrån, den bara finns.

Det är skit, men så är det. Det bästa vi kan göra tills vidare är att nicka och ställa frågor åt den som ville berätta om den.

Snabbguide:

Skrytkvot: Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus

Skvallervärde: Betyg: 1 av 5 plusBetyg: 1 av 5 plus

Känslostyrka: Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus

Humornivå: Betyg: 1 av 5 plusBetyg: 1 av 5 plus

Åh-fan-faktor: Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

 

Första meningen:

”Han tar tag i mitt huvud och drar det bakåt”:

Sista meningen:

”Jag kan och får inte säga mer”.

 

3 typiska låtval

Power - Kanye West, Dwele

Zemen - Yemane Barya

Oh Freedom - The Golden Gospel Singers