Lotta och doktor Mikael: ”Då hade vi nog inte varit tillsammans”

Aftonbladets Tobbe Ek skrev artikeln som gjorde att coronaårets hetaste kändispar möttes – nu träffar han dem i nya drömvillan som de köpte utan att känna varann

Publicerad 2021-07-13

MÖLNLYCKE. Lotta Engberg + Mikael Sandström = sant!

Men för ett och ett halvt år sen fanns den folkkära artisten inte ens i tv-läkarens sinnevärld som tänkbar dejt.

– Jag tänkte att man får gräva där man står, så det hade hjärnan sorterat bort, säger han.

En kommentar från Lotta halvt på skoj i Aftonbladet ändrade allt.

– Är det kopplaren? Eller vad heter det, kopplerskan?

Lotta Engberg skrattar när hon säger det över telefon. För ett och ett halvt år sedan var hon aktuell i ”Grease”-turnén och jag passade på att fråga hur det gick med dejtinglivet. Det gick inte alls, var svaret. Men så, i förbigående, när intervjun egentligen var över utspelades följande som också publicerades 28 januari 2020:

 

– Ska jag vara ärlig är det ju också lite svårare att träffa nån när man blivit äldre. Man blir mer bekväm.

Sen lägger hon till med ett leende:

– Doktor Mikael tycker jag är intressant. Honom är jag lite nyfiken på. Om han ringer kan jag tänka mig att gå på dejt.

Kan jag citera dig på det?

– Ja, det är bara roligt.

Så tystnar hon:

– Tänk om han ringer. Då dör jag, säger hon och brister ut i skratt igen.

 

Ett och ett halvt år senare har Lotta Engberg, 58, och Mikael Sandström, 63, köpt en villa tillsammans i Mölnlycke strax utanför Göteborg. Här har de bott tillsammans sedan i mars i år. Och då hade det ändå dröjt tills 3 juni förra året innan de träffades för första gången, av coronaskäl. På Mikaels födelsedag.

– Han trodde att jag hade koll på det, men jag hade ingen aning, säger Lotta och petar sin sambo i sidan lite retsamt.

Titta på hus tillsammans är skitsmart

– Huset var helt färdigt inne, men tomten behöver fixas med, säger Mikael, eller ”Soldoktorn” som han ofta kallas. Själv föredrar han i så fall ”doktor Mikael”.

Det var det här telefonsamtalet handlade om, när Lotta med ett skratt kallade mig för kopplerska. Jag frågade om jag kanske kunde få komma och hälsa på och intervjua dem tillsammans.

Vi bjuds på pastasallad när vi kommer. ”Det är rester sen igår och ni kommer ju precis vid lunchtid, Mikael säger att den inte smakar så mycket” och efter lunchen slår vi oss ner på uteplatsen på villans baksida.

En skogsdunge skiljer oss från stora vägen, en stor bäck rinner nedanför huset ”tomtgränsen går mitt i bäcken” och bakåt är det bara träd.

– Närheten till naturen var viktig för Lotta, åt det hållet är det bara urskog, säger Mikael och pekar.

För honom var att titta på hus tillsammans ett sätt att lära känna varandra bättre.

– Att titta på hus tillsammans med nån som man inte riktigt känner är skitsmart, då ser man vad som passar och inte passar. Särskilt om man har haft tidigare relationer.

– Det sa han inte då, säger Lotta och skrattar.

För Mikael var det en uttänkt plan.

– Jag tänkte att det var lite listigt för att känna pulsen, säger han och Lotta fyller i:

– Så det var då du bestämde dig för att henne kan du hänga med?

Men det var Mikael som också först sa: ”Jag tycker att vi ska köpa det där huset”.

– Vi är ju väldigt olika i att Mikael tänker igenom allting och jag ibland kan kännas lite mer ”tjoho, det här är skoj”. Men just därför, att det var du som sa att vi skulle köpa huset, hade han inte gjort det, så hade jag aldrig gjort det, säger Lotta.

Var det aldrig aktuellt att provbo ihop, kanske att du skulle flytta in i Lottas hus?

– Nej. Så funkar det inte, det är fegt. Antingen fattar man ett beslut och med det perspektiv som jag har på vad som är viktigt med död och elände och folk som ska leva, vad är då det värsta i vågskålen? ”Det blev inget bra, vi får sälja”, då kostar det ett par hundratusen till mäklaren. Det är det absolut värsta scenariot, det är inte döden.

– Och att man blir ledsen, flikar Lotta in.

– Eller kanske inte ens det, utan man blir glad att det där kom jag ju ur ganska enkelt.

Lotta ser lite surt på Mikael under solglasögonen. Han brister ut i skratt.

Mikael är en sån bus-spelevink-tok-kille, att få upptäcka en sån sak är fantastiskt

Villan består av tre våningar, sovrum på övervåningen, stort kök, vardagsrum och plats för Lottas flygel på entréplan och pool och biorum i souterräng-våningen som vetter mot uteplatsen på baksidan. Vi tar bilderna utomhus.

– Där inne får det vara lite privat, vårt eget, säger Lotta.

Jag försöker fråga vad det var i huset som passade Mikael och vad Lotta ville ha.

– Jag ville ha honom.

Hon fnissar till lite när hon säger det. Samtidigt är Lotta tydlig med att hon nog inte hade varit beredd att göra en lika stor livsförändring som Mikael.

– Jag var ju ganska nöjd som det var. Då när jag sa det där om att Mikael var intressant så hade du med en så klok kvinnlig fotograf (Aftonbladets fotograf Lotte Fernvall, reds anm) som sa att om man ska träffa nån så är det inte för att man bara ska ha nån, utan den ska tillföra nånting. Och det upplever jag med Mikael. Och jag vet att jag tillför nånting till honom också, säger hon.

– Men hade du föreslagit att ”Ska vi bli sambo och så flyttar vi till Stockholm?” så hade jag inte gjort det.

– Det visste jag nog också. Det här med ultimatum, eller att hamna i situationer där det uppstår: ”Stockholm eller inget”, ”my way or the highway”, Lotta sa ju inte så, men jag kände nog att om jag skulle ha gått åt det hållet så hade det inte varit så bra. Då hade vi nog inte varit tillsammans. Det är mycket bättre att börja med vad vi kan enas om, kan vi börja där så kan vi se sen för ju mer vi känner varann ju mer kan man enas om utan att göra avkall, säger Mikael.

Är Mikael som du föreställde dig när du för ett och ett halvt år sen sa att du tyckte att han verkade intressant?

– Jo, men gånger tio. Han är tio gånger snyggare, jag slås av det varje dag. Vad jag inte riktigt visste var att du är så fruktansvärt rolig. En sån bus-spelevink-tok-kille, att få upptäcka en sån sak är fantastiskt. Vi får skrattanfall tillsammans nästan varje dag, det har jag aldrig upplevt med en man förut. Nu blir jag nästan tårögd. Jag vill vara med dig, det är roligt, det är skönt, det är intensivt.

Jag hade inte mina tankar på Liseberg direkt

Vad hade du för funderingar om Lotta innan ni började skriva till varandra?

– Jag visste naturligtvis vem du var, men det var en ytlig betraktelse. När det gäller mitt singelskap så var det lite att man får väl gräva där man står, jag hade inte mina tankar på Liseberg direkt, det är för svårt för att lyckas så det hade hjärnan sorterat bort undermedvetet.

När ni var med i ”Tillsammans med Strömstedts” reagerade folk på att Lotta verkade mer sprittande nyförälskad medan du var mer tillbakalutad och kanske lite sansat tråkig. Hur ligger ni till nu?

– Jag tror att jag sa: ”Jag älskar dig nästan”, eftersom vi var på olika platser tidsmässigt. Nu ska jag inte hålla en föreläsning om kärlekens kemi, men ja, vi var på lite olika platser då och vi är på en annan plats nu, en bättre och djupare plats än vi var bara i...

Lotta avbryter:

– Du sa att förälskelsen skulle gå över på ett och ett halvt år.

– Ja, jag kanske hade fel.

Lotta lutar sig över diktafonen som spelar in intervjun och nästan ropar:

– Hörde ni det. Han hade fel!

Aftonbladets reporter Tobbe Ek tillsammans med Lotta Engberg och Mikael Sandström

Rockbjörnen