Så minns kollegorna Svante Thuresson: ”Han var en förebild”

Siw Malmqvist: ”En jäkla chock”

Publicerad 2021-05-13

Svante Thuresson är död efter en tids sjukdom.

Han blev 84 år gammal.

Så här minns vänner och artistkollegor jazzstjärnan.

Siw Malmkvist: ”Bara för jäkligt”

Artisten Siw Malmkvist var nära vän till Svante Thuresson och de två jobbade ofta tillsammans. Hon säger till Aftonbladet att beskedet om vännens bortgång kommer som en chock.

– Jag läste precis om det, och tänkte bara ”nej, det här är bara för jäkligt”.

Siw Malmkvist kände inte till att Svante Thuresson hade varit sjuk en längre tid.

– Det är rätt längesen jag pratade med honom, några månader sedan. Jag visste inte alls att han var sjuk, det är därför det kommer som en jäkla chock. Men vi sa precis att det är inga gamla vänner kvar nu.

Siw Malmkvist med Svante Thuresson 1968.

Siw Malmkvist beskriver vännen som en glad och varm person. 

– Han var en känslomänniska, det var han verkligen. Vänlig, glad, en jordnära, fin och go kille.

Vad betydde han som musiker?

– Väldigt mycket, jag tror att han var med och gjorde jazzen populär. Han kunde jazza till vanliga låtar som kanske inte var jazz från början, och var musikalisk till tusen. Ibland när jag kände mig osäker när det gällde musik så hjälpte han mig.

Plura: ”Han var en cool cat”

Artisten Plura Jonsson beskriver Svante Thuresson som en musiker som levde upp till myten för hur en jazzmusiker skulle vara.

– Jag har följt honom sen jag var jätteliten, med Gals and Pals och allt. Alla som sysslar med musik är någon slags förebild som man blir inspirerad av. Genom att bara finnas till så var han ju en förebild.

Hur var han som person?

– Han var en ”cool cat” kan man säga. Han levde upp till den där jazzmyten. Myten om hur en jazzkille är, han var lite så. Väldigt cool. 

Svante Thuresson med Viktoria Tolstoy 1997.

Viktoria Tolstoy: ”Känner stor sorg”

Den svenska jazzartisten Viktoria Tolstoy skriver om sorgen efter Svante Thuresson på Facebook:

”Claes beskriver Svante med så mycket kärlek. Det ofattbara har hänt och jag känner stor sorg och bedrövelse . Vi hade ju så mycket kvar att göra. Så ledsen.”

Lisa Nilsson sjunger Frank Sinatra med Svante Thuresson 1997.

Lisa Nilsson: ”Det blev tyst”

Artisten Lisa Nilsson, som sjöng duetten ”Solen i maj” med Svante Thuresson, skriver om sorgen i ett inlägg på Instagram.

”Nu fattar jag varför du slutade svara på sms. Det blev tyst och jag skickade små rop på livstecken. Fan, jag kände det på mig”, skriver hon och fortsätter:

”Vårt sista samtal var du så låg, och jag med. Vi var ledsna över hur tyst allt blev när pandemin tog vår livsluft. När rösten låg obrukad och turnébilen stod still - på bekostnad av prima golfrundor för din del... Tack för det samtalet, jag kände mig mindre ensam den dagen och sannolikt du också. Vi sa att vi skulle härda ut och sjunga ihop igen sen när skiten var över...”

Magnus Carlsson: ”Förebild”

Artisten Magnus Carlsson skriver på Instagram:

”Svante har alltid varit en förebild för mig när det kommer till swing och jazz. Där har han alltid varit en av de allra största i Sverige. Jag önskar vi hade hunnit med en duett när tid var. I dag lyssnar jag på hans album ”En salig man” en extra gång!”

Tomas Andersson Wij: ”Elegant”

Artisten Tomas Andersson Wij säger:

– För mig är Svante Thuresson den kanske sista länken till svensk musiks guldålder. Till Beppe Wolgers, Monica Z, Atlantisstudion, Olle Adolphson… hela det gänget. Jag kommer minnas honom för hans lena röst och osvikliga tajming. Han var en elegant som bara pågick outtröttligt genom decennierna.

– Jag träffade honom några gånger på olika release-partyn och han var alltid varm, trevlig och lättpratad. Han hade något väldigt enkelt över sig. För mig är han väldigt mycket Stockholm, framförallt det gamla Stockholm. Jag hör staden i hans röst.

Svante Thuresson och Lill Lindfors i Melodifestivalen 1966.

Lill Lindfors: ”Overkligt”

Lill Lindfors, som under flera decennier jobbade med Svante Thuresson, säger till Expressen att dödsbudet var ”overkligt”.

– Han var en så stor del av mitt liv och vi har jobbat så mycket tillsammans tidigare. Det var en intensiv period i början av 60-talet. Vi hade en framgångsrik föreställning på Berns i Stockholm som hette ”Albin och Greta”, som vi sedan turnerade med. Vi var även i Tyskland och gästspelade och vi har jobbat väldigt mycket tillsammans.

Hon kommer att minnas honom som en ”underbar och fantastisk sångare”.

– Med en stark känsla för det han sjöng, hans uttryck. Jag tycker att han var en fenomenal sångare. Han var också egen i sin sångstil, han var verkligen personlig i sitt framförande. Man kunde direkt höra att det var Svante som sjöng.

Svante Thuresson och Anne-Lie Rydé 1993.

Anne-Lie Rydé: ”Skulle leva för alltid”

Jag har inte riktigt landat i det här än. Han är en sån som skulle leva för alltid, han och Povel Ramel och liknande artister skulle leva för alltid. Därför fick jag en chock när jag nåddes av beskedet, säger hon och fortsätter:

– Vi träffades 1992, han gästade mig på min platta ”Stulna kyssar”. Där började vårt samarbete. Jag trodde det bara skulle vara det. Men vi inledde samarbete där och jobbade live jättemycket fram till 2011. Under de åren umgicks vi aldrig privat, men artistiskt blev han som en sångmentor för mig. Det kan låta som en paradox: han i jazzen och jag i rocken. Men där möttes våra två musikaliska genrer i en jättebra mix.

Mauro Scocco: ”En gentleman”

– En gentleman och musikalisk legend. Mycket hedrad av att han sjöng in några av mina kompositioner. En av de riktigt stora svenska artister jag växt upp med, säger Mauro Scocco.

Följ ämnen i artikeln