Han är årets fynd i ”På spåret”
Förra säsongens mästarduo Cecilia Düringer och Jonatan Unge känns ostoppbara.
Christopher Garplind får nöja sig med att vara den här säsongens bad boy, den som säger precis vad som faller honom in.
Därför hoppas jag, men tvivlar på, att hans och Emma Peters poäng räcker till Andra chansen.
Cecilia Düringer och Jonatan Unge går fram som en ångvält.
Utklassningsseger (46-20) mot svaga paret Hasse Aro/Camilla Läckberg.
Nu blev det 44-29 mot Christopher Garplind/Emma Peters i en match där de skaffade sig en fempoängsledning redan efter första resmålet Sundsvall. Kristian Luuk hann knappt börja läsa ledtrådarna förrän de drog på tio poäng och sedan prickade de in dubbelt så många poäng på delfrågorna som motståndarna.
När de sedan prickade in andra resmålet Kyoto redan på åtta poäng, var Emma och Christopher helt vilse (Oslo!) och fick nöja sig med två poäng. Game over, i princip, då de redan då låg hela elva poäng efter.
Men Christopher Garplind är årets fynd som deltagare när det gäller att vara frispråkigt och fyndigt rolig.
Kring tredje resmålet Palma avslöjade han att han gärna hade besökt Darins lägenhet i Palma. Han berättade vidare i samband med svaret på första musikfrågan att han hade svimmat (!) framför artisten Mwuana, men inte kunde ”berätta i tv” varför. Han hade haft drömmar om att han och Emma Peters tog amfetamin i buren när de tävlade. Och efter att Kristian Luuk beskrivit Mwuanas musik som något som ”rör sig fritt mellan dancehall, hiphop och pop”, retade Christopher honom för det kanske lite gubbiga uttrycket, två gånger till och med.
Och så sa han att han ”mådde piss och hade funderat på att göra en rektor Hamid” om de hade förlorat förra matchen mot Hasse Aro och Camilla Läckberg.
”Rektor Hamid” kallades Hamid Zafar för, hyllad rektor i socialt utsatta områden och Årets svensk 2018.
Sedan avslöjade DN att han under pseudonym skrivit rasistiska, homofobiska och antisemitiska inlägg på nätet. Hans redan inspelade avsnitt som deltagare i ”På spåret” den säsongen, visades aldrig utan kastades i papperskorgen.
Så bra var lagen:
Cecilia Düringer/Jonatan Unge. Hon är lärare, läroboksförfattare och programledare för ”P3 Historia” sedan starten 2017. Han är ståuppkomiker, poddare och har varit skådespelare i flera komiska tv-serier. Är också provokativ krönikör i Aftonbladet. Tillsammans vann de förra säsongen av ”På spåret”.
Höga poäng både på resmål och delfrågor. Enda plumpen i protokollet: rätt kass på musikfrågor den här gången.
Christopher Garplind/Emma Peters. Han fick sitt genombrott i radion i program som ”Tankesmedjan i P3” och ”Morgonpasset i P3”, där han retade upp Jimmie Åkesson rejält. Numera är han mest känd som programledare för kulturprogrammet ”Cyklopernas land” i SVT. Hon är utbildad skådespelare, som varit med i tv-serier som ”Finaste familjen” och ”Bonusfamiljen”, och är också medlem i humorgruppen Grotesco.
Spelade jämnt med vinnarna under andra hälften av matchen, men var för dåliga på delfrågorna kring Sundsvall, att hitta till andra resmålet Kyoto och Närmast vinner för att ha någon chans.
Så bra var musiken:
och 
MOR. Bildades i fjol av Thomas Rusiak, Fredrik Okazaki och Mapei. Hon har sedan dess lämnat gruppen och ersatts av Caroline Cederlöf.
Mwuanas storhet har jag aldrig riktigt förstått, så i mina öron var Sarah Dawn Finers version av ”Loverman” betydligt bättre än originalet. Läckert arrangemang, också.
När MOR på egen hand framförde Eurythmics-klassikern ”When tomorrow comes” var det mer drag av plågsamt lustmord.
För somliga artister blir medverkan i ”På spåret” ett genombrott. Tror inte så blir fallet för MOR.
En spaning:
Snudd på slamkrypare var det väl att i en fråga kalla Mats Ronander för artist från Sundsvall.
Jo, han är född där. Men uppvuxen i Örebro. Om man skulle fråga hundra musikvänner till honom var han kommer från, tror jag 99 skulle svara Örebro.