Sylvia Vrethammar fyller 75: ”Ruskigt svårt att identifiera mig med min ålder”

Artisten om udda firandet, karriären och bröstcancern

Av: Anna Shimoda, Hans Shimoda

Publicerad:
Sylvia Vrethammar fyller 75 år.
Foto: Manfred Esser
Sylvia Vrethammar fyller 75 år.

Läkarna avfärdade hennes misstankar om cancer.

Men Sylvia Vrethammar som nu fyller 75 år fick rätt till slut.

– Jag stod på mig och det visade sig vara bröstcancer, säger hon till Aftonbladet.

Man kan sammanfatta Sylvia Vrethammars liv med samba och partydängan ”Eviva España”.

Den sistnämnda är hon dock trött på, både att prata om, sjunga och på grund av det faktum att den fick kritik för att den Spanienvänliga låten kom i en tid då diktatorn Franco styrde landet med järnhand.

Livemusik i vardagsrummet

Den tiden är dock förbi och nu står ett annorlunda firande för dörren för Vrethammar och maken Alex Gietz i deras älskade hus utanför Köln i Tyskland. I dag, lördag, fyller hon nämligen 75 år.

– Det vi ska göra istället är något nytt och unikt som jag ser det, ett tv-program där jag bjuder in två musiker, nämligen pianisten Jan Lundgren och trombonisten Jiggs Whigham. Det blir livemusik i vardagsrummet och en kock ska laga italiensk mat. Det blir som en present till mig som artist och människa.

– Jag har även gett ut mitt senaste album ”Vortex” i en specialversion på cd, en ”birthday edition”. Vi har producerat 75 numrerade cd-skivor som man kan beställa på nätet.

Jobbar ihop med maken

Förra året firade du 50 år som artist – det är svindlande?

– Det är svårt att förstå, så många år. Jag har levt efter en livsfilosofi att mitt yrke inte ska få ta kål på mig utan jag har prioriterat mitt privatliv lika mycket som mitt yrke.

Foto: CAROLINA BYRMO
Sylvia Vrethammar och Alex Gietz.

Du jobbar ihop med din nuvarande man Alex – underlättar det livet att ni gör det?

– Absolut, det tror jag är jätteviktigt. Vi delar inte bara vardagen utan det är så mycket i yrket som binder oss samman. Jag har haft lyckan att träffa två fantastiska män i mitt liv, min förre man Rune Öfwerman och nu min älskade Alex. Det är en enorm lycka.

Ni gifte er 2015 efter 25 år som sambo – var det ett plötsligt infall?

– Då kärleken och lyckan fortfarande blomstrade kände vi att det borde firas med ett bröllop! 25 år tillsammans kunde också ha firats med silverbröllop om vi gift oss med en gång!

Blev ett namn i Tyskland

Hur ser du på åldrandet?

– Jag tycker det är fascinerande, jag känner mig fysiskt så otroligt ung. När man är ung så tycker man att 75 är riktigt gammalt. Men vi blir ju yngre och yngre, modet förändras och det påverkar hur vi ser ut. Men jag har ruskigt svårt att identifiera mig med min ålder. Tack och lov har jag fått ett arv av mina föräldrar med bra gener. Men man måste naturligtvis vårda det, jag har varit mån om att sköta mig fysiskt, jag har tränat och dansat mycket och är mån om min hälsa.

Du blev stor i Tyskland på 70-talet – hur blev det så?

– Det fanns en producent på tv som hette Barbro Francke, hon skickade mig till Tyskland 1973 då de sökte en artist från Sverige som skulle sjunga i ett internationellt tv-program. Under andra programmet kom underhållningschefen och sa att stationen gärna ville göra en personlig show med mig. Sedan rullade det på.

Foto: MAGNUS SANDBERG
Sylvia Vrethammar i Melodifestivalen 2013.

Du var också värdinna i ”Hylands hörna” men du var tveksam till det uppdraget?

– Jag var inte så fascinerad av att leda folk ut och in och servera kaffe, mitt fokus var musiken. Men jag blev övertalad av pianisten i husbandet, Leif Asp, som sa att jag skulle få sjunga i varje program och det lockade förstås.

Drabbad av bröstcancer

I dokumentären ”Sylvia Vrethammar – bakom kulisserna” från 2013 berättade du att du hade drabbats av bröstcancer tio år tidigare, något du besegrade. Hur ser du på den tiden idag?

– Jag har lite svårt att förstå att det överhuvudtaget har hänt. Det var som en vind som svepte förbi och jag hade tur. Det var jag som upptäckte det och sa till läkarna att här är det någonting. Det är det inte alls sa de, men jag stod på mig och det visade sig vara bröstcancer. Sedan blev det snabbt operation och det gick fort, jag gick hem dagen efter och fick inga cellgifter utan det räckte med hormonbehandling. Det hade inte spridit sig.

Vilken tur att du stod på dig.

– Det är ett sådant råd man vill ge till kvinnor; känn efter och stå på er om det är något ni anar. Man känner sin egen kropp. Det är inte alltid mammografi kan avslöja en liten knöl utan man behöver ta till andra metoder. När jag gick hem efter operationen så var det knappt att jag förstod vad jag hade gått igenom. Jag är så innerligt tacksam att den här saken som drabbade mig gick så spårlöst förbi.

Publicerad:

LÄS VIDARE