Det finns många stjärnor i familjen Norén

BORLÄNGE/STOCKHOLM. Gustaf och Viktor har ni lärt känna vid det här laget, men det finns ytterligare ett ess i den norénska brödraskaran.

Han heter Carl och satte just guldkant på min Sverige-sommar med ett antal förstklassiga Dan Andersson-tolkningar.

Bröderna Gustaf och Viktor Norén.

För somliga av er är detta inga nyheter, ni vet att Calle lirade gitarr i Sugarplum Fairy med Viktor samtidigt som Gustaf anförde original-upplagan av Mando Diao

Men medan bröderna fortsatt sitt musicerande i olika sammanhang och nu gör befogad succé som duo har Calle hållit en låg profil senaste decenniet. Han stod Kristian Gidlund exceptionellt nära och när bäste vännen gick bort för snart nio år sedan – ja, det är ofattbart att så mycket tid passerat sedan dess – slocknade något hos Calle. Kärleken till musiken klingade av, livet kom länge att bestå av annat.

Genom en annan mas, den formidable Dan Andersson, hittade han dock nyligen tillbaka till sitt kall i livet och nu har han samlat en antal tolkningar av Grangärde-ikonen på två album – ”Svart som ballader” och ”Kolvaktarens sånger”.

En kväll på en yster tillställning med pensionsföreningen SPF i Borlänge – på sådana evenemang hamnar man om man hänger med min mamma! – ser jag honom framföra några av dem och det artar sig till en av hela Sverige-semesterns stora höjdpunkter.

Sugarplum Fairy med Calle och Viktor Norén till vänster.

Dan Andersson har många gett sig på genom åren men Calle hittar, utan radikala åthävor, en egen väg in i de omvälvande texterna. Han accentuerar den intensiva svärtan som bor i praktiskt taget varenda fras, men lyckas också ladda sina versioner med en särpräglad känslighet som skänker dem originellt, livfullt skimmer.

Till och med en så frekvent idisslad klassiker som ”Omkring tiggarn från Luossa” får ny vingkraft i Calles händer, men framförallt golvar han mig med ”Stora stolta kärlek”, ”Hemlängtan”, ”Nu mörknar min väg” och ”Den sista sången”. De skakar verkligen om den luttrade krönikören.

Huruvida Calles lågintensivt glödande visor har samma kommersiella potential som de tjusiga popdängorna på brödernas knockout-album ”Hymns to the rising sun” är tveksamt, men det saknar också helt betydelse. De är väldigt bra och alla som tycker om att beröras av musik borde kolla definitivt kolla upp honom.

Det förtjänar han.

Som vi länge vetat i Borlänge:

Det finns många stjärnor i familjen Norén.


ORSAKER TILL EXTAS

The Brother Brothers – Cover to cover (Album)

Världens vackraste americana.

”The Rehearsal”.

The Rehearsal (HBO-serie)

”Originellt” är ju det minsta man kan säga.

Yeah Yeah Yeahs – Burning (Singel)

De här kan fortfarande få det att kännas också.

Följ ämnen i artikeln