”Sex and the city” – ett tomt men tryggt sällskap
”Sex and the city” var en bedrövlig serie.
Men jag längtar efter uppföljaren.
Precis som resten av Sverige har jag tittat mig igenom halva Netflix, HBO, SVT Play och Amazon Prime under pandemin. Nu är utbudet och valmöjligheterna slut. Häromkvällen tvingades jag därför återvända till en gammal kär bekantskap. Jag låg i soffan och orkade inte lyfta ett finger innan det var dags att kräla vidare till sängen. I stället bestämde jag mig för att se om ”Sex and the city”. För hundrafjortonde gången.
Tv-serien, som hade premiär 1998 och snarare blev kult för 70- och 80-talister än min egen generation, var min livlina när jag var 23 år och nyinflyttad singel i Stockholm. Jag bodde på 17 kvadrat, var livrädd för framtiden och såg säsongerna om och om igen medan jag duschade, städade och lagade mat. Carrie, Miranda, Charlotte och Samantha var mitt bästa sällskap under ensamma kvällar när jag inte stod ut med tystnaden.
Det har inte åldrats med värdighet
Det trots att serien egentligen inte ens är särskilt bra. Upplägget är konservativt och enkelspårigt: De fyra kvinnornas liv går ut på att hitta en man. Skådespeleriet är (om man är snäll) bedrövligt och under de sex säsongerna lyckas huvudpersonerna vara både homofobiska, rasistiska och transfobiska. Bottennappet var eventuellt när Carrie helt oemotsagd meddelade att hon inte tyckte att bisexualitet var en riktig läggning. ”Sex and the city” har inte åldrats med värdighet
Vågar man gissa att Samantha har dött?
Men när stjärnorna i dagarna avslöjade på Instagram att de i vår, 17 år efter att det sista avsnittet sändes på tv, börjar spela in en ny säsong skrek jag ändå högt av glädje. Tyvärr får Sarah Jessica Parker (Carrie), Kristin Davis (Charlotte) och Cynthia Nixon (Miranda) klara sig utan Kim Cattrall (Samantha), som verkar ha tackat nej. Cattrall har tidigare sagt att hon inte är intresserad av att medverka i några uppföljare eftersom hon känt sig mobbad av sina skådespelarkollegor. Vågar man gissa att hennes rollfigur, som diagnostiserades med cancer i sista säsongen, kommer att ha dött i sjukdomen?
Efter de två bedrövliga långfilmerna som följde ”Sex and the city” vågar nog ingen hoppas på att det här kommer att bli bra tv. Men det spelar ingen roll. Jag har saknat det tomma, men trygga sällskapet.