Så minns vännerna Tomas Pontén: ”Har gråtit så mycket nu”
Uppdaterad 2019-03-28 | Publicerad 2015-09-16
Elin Klinga:”Han var så jäkla rolig, temperamentsfull och sällskapssjuk på ett underbart sätt”
Natten mot onsdag dog skådespelaren Tomas Pontén efter en längre tids sjukdom.
Så här reagerar vänner och kollegor från hans långa karriär på hans bortgång.
Dramaten-kollegan Per Mattsson var nära vän med Tomas Pontén sedan flera år tillbaka. Förutom att de spelat mot varandra i ”Kung Lear” har de också umgåtts mycket privat.
– Han var en underbar kompis och kollega. Och en fantastisk hantverkare som har hjälpt mig och min familj med oerhört mycket saker både på landet och hemma, säger han.
Har du något speciellt minne av honom?
– Det är så oerhört mycket. Vi var nere i Skåne på deras lantställe och det hade han byggt alldeles själv, jag blev oerhört imponerad av hans kunnighet med händerna. Sen har vi spelat tillsammans i hur många år som helst, varit på turnéer utomlands och i Sverige. Han var som en slags bror för mig.
”Har gråtit så mycket nu”
Storasystern och modedesignern Gunilla Pontén berättar att hon och hennes lillebror alltid stått varandra nära.
– Jag saknar honom så fruktansvärt. Han var en så rolig och varm och känslosam person, Tomas, vi har haft så mycket underbart tillsammans när vi har rest ihop. Han är den av mina bröder jag har umgåtts mest med trots att vi har ganska stor ålderskillnad. Jag har gråtit så mycket nu. Han var en så duktig skådespelare också och snygg och vacker så kvinnorna samlades kring honom, säger hon.
Skådespelaren Anders Ekborg spelade mot Tomas Pontén i tv-filmen ”Dödsklockan” från 1999.
– Så tragiskt att höra. Han var en fantastisk kollega, en av Sveriges bästa skådespelare genom tiderna. Jag hade äran att få jobba med honom på tv bland annat. Det här var väldigt tråkigt att höra.
”Så jäkla rolig”
I Dramaten-uppsättningen ”Onkel Vanja” spelade Pontén mot Elin Klinga, Julia Dufvenius och Per Myrberg. De minns sin kollega med värme.
– Han var så jäkla rolig och så temperamentsfull och sällskapssjuk på ett underbart sätt. En fin tolkare och en kär kollega. Senast vi jobbade ihop var i ”Onkel Vanja” där han gjorde huvudrollen. Det är ganska många år sen, men jag ser honom ändå framför mig där han sitter och röker och snackar. Han var så duktig på att återge gamla historier och anekdoter och huset och dess invånare, Dramaten alltså, säger Elin Klinga.
– Han var en bra skådespelare och en trevlig kamrat. Det är så tråkigt, det är det verkligen, men det var inte oväntat på något sätt, säger Per Myrberg.
– Jag jobbade med honom mest under hans sista år på teatern, i ”Onkel Vanja” och ”Branche och Marie”. Jag hade en bra relation med honom och vi stöttade varandra på scen. För mig var han väldigt stöttande, uppmuntrande och väldigt generös, säger Julia Dufvenius.