Multitalangerna Dorsin och Niavarani två ljus i mörkret
Sylvia Balac om romansen i ”Boy Machine”
Glöm Ross och Rachel, Kim och Kanye, ja till och med Romeo och Julia.
Den hetaste romansen är den mellan Shima Niavaranis Pippi och Henrik Dorsins Torkel i TV4:s ”Boy Machine”.
Kommer de att bli ihop? Eller snarare, när kommer de att bli ihop? Var och varannan komediserie har en dylik romantisk storyline och TV4:s pojkbandskomedi är inget undantag. Kufiga managern Pippi och ännu kufigare låtskrivaren Torkel är förstås som gjorda för varandra.
Men det som lyfter”Boy Machines” klichéromans till svindlande höjder är skådespelarna. Multibegåvningarna Niavarani och Dorsin, som torde vara varje rollbesättares våta dröm.
Julvärds-Dorsin har ett litet försprång karriärmässigt men Niavarani ligger inte långt efter. Båda skriver manus, regisserar, sjunger, skriver låtar, gör musikaler, gör tunga dramaroller (senast Shima i ”She’s wild again tonight” och Henrik i ”Flocken”) och – framförallt – båda behärskar den i mitt tycke svåraste och viktigaste av alla konster: Komedin.
Men likheterna stannar inte där. I intervjuer framstår Niavarani och Dorsin som ganska inåtvända och eftertänksamma – men också politiska. Hur uppslukade de än är av sitt konstnärsskap är det som att ingen av dem kan lägga band på sitt samhällsengagemang.
Niavarani höll tal för Löfven och tal för svenska folket i ”Malou efter tio” där hon efterlyste en positiv berättelse om Sverige. Dorsin har bland annat imiterat partiledarna inför valet 2014 och gjort de mycket roliga – och mycket vassa – sketcherna om Svindemokraterna i ”Grotesco”.
Två estradörer av den gamla skolan som också står upp för öppet och empatiskt samhälle.
Jag håller förstås tummarna för att Pippi och Torkel får varandra i ”Boy Machine”. Men också för att Niavarani och Dorsin fortsätter att använda sitt konstnärsskap för att motverka mörker och sprida sin positiva människosyn.