Greta Thunberg pratar själv om hyllade filmen
Publicerad 2020-09-06
VENEDIG. Det är da'n efter da'n. När det var världspremiär för dokumentärfilmen ”Greta” på filmfestivalen. Jubel i salongen. Bra recensioner i världspressen.
Men ingen Greta Thunberg på plats.
– Jag såg ingen anledning till att jag skulle vara där. Det kanske låter drygt, men jag går i skolan nu och vill göra så lite media som möjligt, säger hon exklusivt till Aftonbladet.
Under fredagens presskonferens var hon med på länk, från ett lärarrum, mellan två lektioner på gymnasiet, där hon pluggar samhällsorienterade ämnen.
Via pappa Svante Thunberg får jag möjlighet att prata med henne på telefon några minuter.
Jag frågar om hon hörde vilka skrattsalvor hon drog ned på presskonferensen när hon lite skämtsamt kallade filmens regissör Nathan Grossman för ”oprofessionell”.
– Ja, men han var ju det.
Det som Greta Thunberg kallar ”oprofessionellt” är att det oftast bara var Nathan som var hela filmteamet.
– Stackar'n, det var ingen som hjälpte honom. Han tog ljud själv, släpade på kameran och alla väskor, hans rygg måste ha tagit skada.
En sak Greta inte är nöjd med är att den skakiga båtresan över Atlanten skildras som så jobbig.
– Efter ett satellitsamtal med mamma och min syster, då längtade jag hem, det var det sämsta jag mådde. I övrigt mådde jag bara bra på båtresan.
Var du inte rädd? Sjösjuk?
– Nej. Inte alls. Det var ju en racerbåt, den är byggd för att vara snabb, det är en liten mörk metallåda utan bekvämligheter. Det var oväder och stora vågor. Besättningen och Nathan var sjösjuka, pappa lite grann, men inte jag. Dagen innan vi skulle åka såg Nathan så rädd ut att det nästan var komiskt, jag trodde han skulle hoppa av alltihop.
Förutom skolan, hur fortsätter du kampen som klimataktivist?
– Jag satt en stund utanför Riksdagen i fredags. Vi höll avstånd och hade munskydd. Jag kommer att fortsätta skapa medvetenhet och opinion och kräva förändringar.