Jankell om debuten: Skrivandet är min älskare

Happy Jankell har "grävt där hon står" i sin romandebut. Boken handlar om hälsoångest, livet som ung kvinna i Stockholm och att navigera bland människor som inte alltid vill ens bästa.

"Livlina" börjar med att huvudpersonen Liv Jansson sitter på en vårdcentral och försöker övertyga en läkare om att hon har smärtor i huvud och nacke, att hon behöver ångestdämpande medicin för att kunna sova. Dialogen är verklighetstrogen, så verklighetstrogen att den verkar helt sann, något som Happy Jankell också bekräftar.

– Just prologen i boken är nästan helt och hållet kopierad från mitt eget liv, sedan har jag vridit på vissa spakar för att det ska bli spännande.

Stycket avslutas med att läkaren, som inte tror på Livs behov av medicin, nekar henne receptet och säger hej då med orden ”glöm inte att du är ung och frisk. Nu är det upp till dig att välja livet.”

– Så sade läkaren till mig på riktigt. Där och då gick jag ut från min vårdcentral och grät och var så arg, jag tänkte ”hur kan man säga så till en ung person som söker hjälp och inte mår bra?”

Inte så bra på pappor

Happy Jankell har gjort sig ett namn som skådespelare i bland annat "Jordskott" och "Äkta människor", och därmed anslutit sig till familjetraditionen. Både hennes pappa Thorsten Flinck och systern Félice Jankell är skådespelare, och hennes mamma Annika Jankell är journalist och programledare.

Familjebilden i boken är i grunden densamma, med ett undantag: I boken dör Livs pappa när hon är tio år.

– Dels var det för att ge en tydlig förklaring till huvudkaraktärens dödsångest, sen tror jag också att det är för att jag har så lite erfarenheter av att ha en pappa på det sättet. Jag kan se tillbaka på saker jag skrivit tidigare och se en röd tråd i att pappor ofta inte finns med.

Happy Jankells egen dödsångest har funnits med ända sedan hon var liten, och kommit till uttryck i allt från getingrädsla, rädsla för vapen och mörkerrädsla till hypokondri. Det var först när hon fick veta att ångest kan ärvas som bitarna föll på plats.

– Eftersom jag har en pappa som har haft jättemycket ångest och mått dåligt på många sätt och vis tror jag att det kommer därifrån. Det har alltid varit mycket död kring pappa, det låter jättehemskt. Hans hjärta stannade i sex minuter, han var kliniskt död och sedan startade det igen.

En del saker hon skriver är hennes egna erfarenheter. Andra saker är helt fiktiva, det är bara hennes närmaste som kan urskilja vad som är vad, förutom det hon berättar.

– Mallen är densamma många gånger men sedan har jag dekorerat och skulpterat det. Min syster till exempel kommer inte att läsa in sig själv som Lina i boken.

Att spela andra roller

Att gå från att vara skådespelare till att bli romanförfattare har gett henne en viss frihet, särskilt eftersom hon får utforska roller som hon inte hade fått spela i verkligheten.

– När jag skådespelar får jag inte spela Yack eller Mårten i boken, men när jag skriver får jag spela alla roller. Jag får leva mig in i deras karaktärer och rörelsemönster.

Happy Jankell började skriva boken under en jobbig period i sitt liv, när hälsoångesten ständigt gjorde sig påmind. Om tillfället när läkaren gav henne rådet att välja livet, tänker hon inte samma sak i dag.

– Det var ju inget fel på mig. Jag har både förståelse för mig själv men även för läkarens hjälplöshet inför att lösa ett problem som inte går att lösa, eftersom det inte existerar.