Karl-Bertil Jonsson-skaparen: ”Tage hade behövts idag”

Uppdaterad 2021-11-17 | Publicerad 2021-11-16

Två män satt på Lidingö och skrev en julsaga som skulle ge eko genom decennierna.

Idag är bara Per Åhlin, 90, kvar i livet – och när deras ”Karl-Bertil Jonssons julafton” nu blir biofilm saknar han vännen Tage Danielsson:

– Tage hade behövts idag, säger Åhlin till Aftonbladet.

Under många år såg ”Kalle Anka och hans vänner” ut att vara ohotad i kategorin av tv-program man ”måste” se på julafton.

Men en säregen saga om en modern, svensk Robin Hood som snor julkappar från de rika och ger till de fattiga är idag en lika stor tradition som att se Långben köra husbil.

Att en 23 minuter kort, animerad film kunde få en sådan hedersplats i svenska folkets hjärtan var det ingen som kunde ana 1975 – allra minst filmens två skapare:

– Nej, det trodde inte någon av oss. Det blev på det viset efter ett tag, men det var inget jubel när den kom första gången. Det pratades om att det var vänsterpropaganda och allt möjligt, säger Per Åhlin, 90, när Aftonbladet ringer upp honom.

”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” har gjort en osannolik resa under sina 46 år. I dag har storfilmen i regi av Hannes Holm premiär på biografer över hela landet, och Tage Danielssons berättelse – som ursprungligen såg dagens ljus i hans novellsamling ”Sagor för barn över 18 år” – har även spelats på teaterscener.

Per Åhlin.

I sitt hem i Skåne sitter Per Åhlin och följer uppståndelsen på avstånd. Åhlin har en självskriven plats i den svenska tv- och filmhistorien, med alster som ”Resan till Melonia” (1989) och tv-serien om Alfons Åberg (1979–1982) på sin resumé. På grund av dålig syn har han idag pensionerat sig från animerandet, men hans mest berömda skapelse fortsätter att få nya generationer av fans.

När Aftonbladet ringer honom en vecka innan biopremiären har Per Åhlin ännu inte hunnit se Hannes Holms film. Han har inte varit delaktig i skapandet av den nya filmen, men berättar att han pratat lite kort på telefon med Holm (”Han var på väg till Stockholm, så han var lite jäktad”) och att han har fått filmen sänd till sig:

– De har skickat den till mig, men jag har problem att ladda ner den, säger han.

Att Per Åhlin överhuvudtaget blev delaktig i skapandet av ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” var en ren slump, berättar han:

– Från början var det meningen att SVT ville ha en livefilm med levande skådespelare. Men Tage tyckte att det skulle bli för dyrt av någon anledning, antagligen på grund av ”omgörningen” av tidseran. Då bestämde Tage att vi istället skulle göra en animerad film, säger han.

– Tage visste inte så mycket om animation egentligen. Vi träffades i hans nyinredda lya på Lidingö, och där skrev vi tillsammans ett manus, fortsätter Per.

Just det knasiga skildrandet av tidseran är en av många anledningar till att folk fortsätter att fascineras av Per Åhlins och Tage Danielssons kortfilm. Att den i huvudsak utspelar sig under 1940-talet skvallrar Karl-Bertils kläder om (golfbyxor, rutiga strumpor och pullover), att han åker taxi som drivs av gengas samt det faktum att en nazistisk svastika skymtar förbi i rutan.

Samtidigt somnar pappa Tyko Jonsson i vredesmod framför tv-apparaten, en uppfinning som inte introducerades i Sverige förrän på 50-talet. Och Jean-Paul Sartres självbiografi ”Les mots” som skymtar förbi publicerades 1964.

Karl-Bertil Jonsson har med tiden blivit både ett slags uppdaterat julevangelium och en kritisk kommentar av den kommersiella hysterin kring julfirandet. Men den kritik om ”vänsterpropaganda” som Åhlin och Danielsson fick höra på 1970-talet har också fortsatt genom åren. Att Karl-Bertil stjäl exklusiva presenter – som randiga sidenslipsar, sex japanska servettringar av päronträ och en flaska Aqua Vera – och delar ut dem till fattiga människor är ett grepp som inte uppskattas av alla.

”När ska man sluta sända den där kommunistskiten egentligen? Snart gör jag min egna tecknade kapitalistserie om mig själv. ’Blondinbella spending cash’ ska den heta”, skrev entreprenören Isabella Löwengrip i ett uppmärksammat blogginlägg 2008.

Tage Danielsson hann inte uppleva hur stor Karl-Bertil blev med tiden. 1985, bara tio år efter kortfilmens debut, avled han vid 57 års ålder i sviterna av hudcancer.

Vad tror du Tage skulle tycka om att Karl-Bertil nu blir biofilm?

– Det är svårt att fundera över hans åsikter. Men Tage hade överhuvudtaget behövts idag, både vad gäller miljön och annat, säger Per Åhlin.

Tittar du själv på Karl-Bertil varje jul?

– I och med att man firar jul med släkten blir det ju så. Jag ska inte säga att tvingas till det, men det blir så att vi tittar på Karl-Bertil tillsammans, svarar han med något som låter som ett leende i rösten.

Han är inte personen som vill förhäva sig själv, eller sitt odödliga bidrag till det svenska julfirandet. När jag frågar Per Åhlin om han inte är stolt över att Karl-Bertil Jonsson är så älskad funderar han kort innan han svarar:

– Jo, så småningom blev det ju så. Det får man ju vara glad för.