SVT-profilen Suzanne Axell om sorgen efter nära vännens död
”Fråga doktorn”-programledaren: Trodde att hon klarat sig
Publicerad 2020-09-14
I våras förlorade Suzanne Axell sin barndomsvän i sviterna av corona.
Nu berättar ”Fråga doktorn”-programledaren om den oväntade bortgången och den svåra sorgen.
– De trodde att hon hade klarat sig, det beskedet fick vi en torsdag, men på söndagskvällen gick hon bort.
Trygga Suzanne Axell, 64, är en av våra mest omtyckta programledare. Hon leder ”Fråga doktorn” med van hand och i oktober firar långköraren 600 program sedan starten 2003 och hon har varit med sedan dess.
I skrivande stund pendlar Suzanne Axell till Umeå där programmet görs. På grund av corona direktsänds det varje måndag vilket naturligtvis kräver hennes närvaro, något som hon stundtals tycker är lite jobbigt då helgerna bryts av när hon måste ge sig av upp dit redan på söndagen.
I våras drabbades hon också av ett tungt bakslag när hennes barndomsvän dog i sviterna av corona.
– Det är egentligen en studentkamrats mamma som jag har känt sedan jag var 11 år och umgåtts med i hela mitt liv. Jag lärde känna henne under högstadiet och gymnasietiden, sedan har vi hållit kontakten. Sedan när hon blev änka för 20 år sedan så umgicks vi ännu mer. Hon var mycket ensam och hon kallade mig, mina systrar och min mamma för sin Stockholmsfamilj och det blev jag så himla glad när jag hörde. Hon var själv från norra Norrland.
”Fortfarande jobbigt att prata om”
Suzanne Axell beskriver hur vännens sista tid var.
– Det var jättetråkigt, det är fortfarande jobbigt att prata om, men hon fick inte ta emot besök på slutet. Hennes ena dotter sa att det var nog det som knäckte mamma mer än själva sjukdomen. Det är den bistra sanning och verklighet vi har idag. Äldre människor börjar begå självmord för att man inte står ut längre, för att det är tråkigt. Man har ett liv och det är kämpigt. Att sitta hemma i sex månader som en del har gjort, jag lider med dem.
Suzanne Axells väninna gick bort i april efter att först ha blivit bättre.
– Jag trodde hon skulle klara sig, hon var en seg norrländska som hade haft sina smällar i livet, men hon var pigg och var helt klar i skallen De trodde att hon hade klarat sig, det beskedet fick vi en torsdag, men på söndagskvällen gick hon bort. Jag skrev minnesrunan efter henne.
Hade ni kontakt nära inpå innan hon gick bort?
– Ja, jag var där ett par veckor innan på hennes äldreboende här i Stockholm innan de satte stopp för besök. Jag skickade alltid vykort till henne var jag än var någonstans och till och med här hemifrån så skickade jag kort. Jag tycker det är bra för då vet folk att det är någon som ser dem och jag vet att hon uppskattade det.
Tvivlat på att fortsätta med ”Fråga doktorn”
Är du själv rädd för att bli smittad?
– Nej, jag tycker Tegnell verkar vara en klok människa, men jag är noga med att tvätta händerna om jag så bara har varit ute och slängt soporna. Det där fick jag från min mormor Lily som var väldigt noga med att man skulle tvätta händerna. Det har jag i ryggmärgen.
”Fråga doktorn” firar som sagt 600 program snart, det är imponerande?
– Ja, det är den 26 oktober. Det har varit intensivt och väldigt kul emellanåt, men ibland har det varit väldigt svårt för det händer saker bakom kulisserna i alla program. Ibland har jag tvivlat på mig själv om jag ska fortsätta, och ibland har det varit jätteroligt. Det är en blandad kompott.
Vad är det som har fått dig att tvivla ibland?
– Det är om man ska orka förmedla något slags hopp för folk skriver om väldigt mörka saker ibland och jag har själv familj och en gammal mamma. Man ska palla väldigt mycket. Sedan finns det en önskan som människa att göra olika saker.
Skulle du kunna tänka dig att sluta om du fick något annat erbjudande?
– Skulle det komma ett kanonerbjudande så skulle jag överväga det naturligtvis för resorna är betungande. Att åka 130 mil fram och tillbaka varje söndag och spräcka varje helg, det är klart att det känns. Jag skulle bli jätteglad om någon såg mig i ett annat sammanhang.