Därför hänger medier inte ut den anklagade artisten

Det handlar om juridik, pressetik – men också om moral

Det stormar rejält kring en svensk popartist som haft en sexuell relation med en minderårig flicka. Men han begick inget brott när han låg med henne, skriver Oisín Cantwell.

De senaste dagarna har tusentals personer i sociala medier haft starka åsikter om en artist som har haft sex med en ung flicka.

Stormen väcker frågor om juridik, pressetik och moral.

Historien som har upprört så många är något invecklad, men började med att en i dag 18-årig kvinna på Instagram i söndags påstod att hon haft en relation med en betydligt äldre popartist.

Hon berättade att hon var 15 då de först träffades, vilket hon ska ha upplyst honom om. Ändå inleddes en sexuell relation. Hon anklagade mannen för att ha manipulerat henne och påstod att hon bjöds på droger hemma hos honom.

Artisten svarade i ett inlägg och bekräftade delvis berättelsen. Ett förhållande med intima inslag har förekommit under en sommar. Och efter ett tag förstod han att hon var under 18, men tog ändå med henne till barer.

Mannen hävdar samtidigt att hon betedde sig mer och mer underligt och att han efter några månader gjorde slut. Efter det ska hon ha förföljt honom.

Vad som är sant i allt detta har jag ingen aning om. Men det har de flesta andra inte heller. Vilken inte har hindrat de sociala mediernas tingsrätter att avkunna en dom i vilken mannen har befunnits skyldig.

Inte heller tycks hänsyn ha tagits till flickans uppenbart sköra tillstånd av dem som har delat hennes berättelse och spritt den till många.

Dessutom har artister uppmanat sina följare att bojkotta mannen och en känd sångerska anklagar honom för grooming.

Medier med ansvarig utgivare har också fått sin beskärda del av kritik. Vissa hävdar att det är rasism att berätta om ett fall där en svart artist var misstänkt för inblandning i en gruppvåldtäkt samtidigt som det hålls tyst om den här stormen, vilket ska bero på att mannen är vit.

Andra är upprörda över att tidningar inte publicerar namn och bild på sångaren.

Låt mig då få börja med den straffrättsliga aspekten på fallet.

Som de flesta känner till händer något då en människa fyller 15. Han eller hon blir byxmyndig. Att ha sex med en yngre person än så är straffbart, även om flickan eller pojken har samtyckt.

Undantag från denna ordning finns. Om han är 16 och hon 14 och den yngre deltar av fri vilja tittar domstolarna i regel åt ett annat håll. Vilket är bra. Vi ska lämna ungdomarna i fred.

Det finns även annat som avviker från huvudregeln. Det är exempelvis olagligt att få en person mellan 15 och 18 att ställa upp för sexuell posering, om det kan skada den unga.

Men inga av dessa undantag är applicerbara på den aktuella situationen. Artisten förefaller inte ha begått något brott då han låg med flickan.

Grooming? Begreppet betyder att någon tar kontakt med barn under 15 i sexuellt syfte. Inte heller det har skett.

Sedan kan ju andra brott ha begåtts. Exempelvis om mannen har lurat i flickan droger. Om så har skett vet jag dock inte.

Återstår så frågan om varför gammelmedier inte har korsfäst sångaren.

Det är en viktig fråga. Svaret är ännu viktigare, nämligen att det handlar om hur den svenska pressetiken är utformad.

I början på 1900-talet påminde tidningarna om Flashback. Ingen hänsyn togs. Att fänrik Andersson bedragit sin hustru med sömmerska Olsson kunde mycket väl vara en nyhet med namns nämnande.

Redaktörer brydde sig inte om att det är en stor skillnad på att vara misstänkt för brott och att vara dömd. Den bristande hänsynen till brottsoffer ska vi bara inte tala om.

Detta elände smutsade ner Sverige. Kung Gustaf V och riksdagen tröttnade till slut och hotade att inskränka tryckfriheten för att få slut på de journalistiska övergreppen.

För att förhindra en sådan utveckling ryckte tidningarna upp sig och bildade 1916 Pressens opinionsnämnd.

Nu som då har medierna en hedersdomstol. Nu som då är det av en och samma anledning. Att en person som inte misstänks för brott inte hängs ut handlar inte bara om att tidningar som tar ansvar tycker att det vore fel. Det handlar ytterst om att journalistiken vill hålla klåfingriga lagstiftare stången.

Rasism? I fallet som den aktuella situationen har jämförts med satt en artist häktad. Konkreta brottsmisstankar förelåg, med andra ord. (Personen släpptes senare och skrevs av från ärendet, men det har strängt taget inget med denna sak att göra.)

Men den här historien handlar inte bara om juridik och pressetik. Den väcker även väsentliga frågor om moral.

Jag tillhör dem som anser att fullvuxna män ska ge fullständigt fan i unga flickor. Vare sig de är 14 eller 15. Oavsett om det är lagligt eller ej.