En perfekt undergång för pandemijulen 2021

”Station eleven” handlar om en pandemi som förintar världen.

Låter det bekant?

Tv-serien är en perfekt julsaga för 2021.

”Station eleven”.

Det finns ett före och efter i allt som har gjorts om apokalypsen.

Det finns även ett före och efter ”Station eleven”.

Romanen av den kanadensiska författaren Emily St John Mandel verkar inte unik på förhand. En influensa som utplånar civilisationen? Spelade inte Stephen King ut det kortet redan 1978 med ”Pestens tid”?

Det borde vara omöjligt att översätta ”Station eleven” till rörlig bild

Efteråt känns i princip allt annat som har skrivits om undergången onödigt.

När jag läste ut ”Station eleven” orkade jag knappt resa mig upp ur soffan. Jag kunde bara stå och titta ut genom fönstret ett tag.

Nyheten om att boken skulle bli tv-serie på HBO Max var ingen välkommen julklapp. Det borde vara omöjligt att översätta ”Station eleven” till rörlig bild.

”Station eleven”.

Miniserien fungerar dock över förväntan. Det beror på att skaparen Patrick Somerville (”The leftovers”), med god hjälp av den fenomenala regissören Hiro Murai (”Atlanta”), inte försöker att mäta sig med romanen. Det är en annan tolkning av samma berättelse.

Emily St John Mandels ”Station eleven” och miniserien med samma namn på HBO är egentligen två olika verk.

Vad serien lyckas förmedla är tonen. För att handla om världens slut är ”Station eleven” fascinerande lågmäld.

Här finns inga dyra katastrofscener, inga flammande skylines, inga dånande kameraåkningar över gigantiska likhögar. Scenernas utrymme för människornas relationer och sorgearbete blir därför större.

”Station eleven” handlar i första hand om hur människor bearbetar och överlever en ofattbar händelse

Avsnitten portioneras ut under julen och klämdagarna fram till finalen den 13 januari. En mörk och obarmhärtig saga mitt under en riktigt pandemi som vägrar att ta slut? Kunde tajmingen ha varit bättre?

Nej, egentligen inte.

”Station eleven” handlar i första hand om hur människor bearbetar och överlever en ofattbar händelse. Stor vikt läggs också på hur musiken, teatern och konsten, allt det där som inte direkt prioriterades ekonomiskt när covid-19 började att spridas, skapar förutsättningar för folk att mötas och läka.

Det gör ”Station eleven” till ett naturligt alternativ till ”Karl-Bertil Jonssons julafton” och ”A Christmas carol” av Charles Dickens.

Chocken och sorgen sliter sönder henne inför styrelsens livlösa blickar

Emily St John Mandels främsta bedrift med ”Station eleven” är hur hon skriver om kärlek. Få har gjort det med samma skrämmande och vackra medkänsla.

Vad värdesätter vi? Vad skulle vi tänka på om vi visste att alla ska dö? Vad skriver vi i våra sista sms? Vilka tänker vi på? Vilka försöker vi att nå? Är det en make eller fru, ett syskon eller barn, en partner eller någon som vi borde ha släppt för länge sedan?

I tv-serien finns det en scen som fångar allt det med kuslig precision. Miranda Carrol, spelad av Danielle Deadwyler, ska göra en säljpitch på ett företag i Malaysia.

Chocken och sorgen sliter sönder henne inför styrelsens livlösa blickar. Ansiktet förvrids och hon skriker:

”The man I loved is dead and I went to work.”