Sten Ljunggrens sommarprat är långsamt som Hurtigruten
Kristoffer Bergström om Sten Ljunggrens Sommar
Uppdaterad 2021-10-06 | Publicerad 2021-08-06
Hurtigruten.
Den stora älgvandringen.
Femmilen i Holmenkollen.
En sömngående sengångare.
Sten Ljunggrens sommarprat.
Se där, en lista över riktigt långsamma företeelser.
För ni vet i vilka hetsiga tider vi lever, antar jag? Har ni förstått att folk numera diskuterar huruvida det är bäst att se filmklipp i 1,25 eller 1,50 gånger hastigheten – men absolut inte i ordinarie tempo – allt för att spara tid?
Sten Ljunggrens program tycks sändas i hastighet 0,25.
Jag skriver det som beröm.
För den rutinerade skådespelaren, han som spelade den trygge gubben Axel i Skärgårdsdoktorn, gör sig ingen brådska mot billiga poänger. Det börjar med en biltur neråt Europa på 80-talet där ett par låtar hinner rulla innan ekipaget når kontinenten, men snart verkar Ljunggren ändå tycka att det går för fort. Så han berövar oss upplösningen tills vidare. Hoppar ännu längre bak i tiden. Vi hör något om Chrusjtjovs kongresstal, Tornedalens utarmning och Weiron Holmberg.
Den allra kusligaste historien smygs in. I en bisats om sin pappa nämner Ljunggren att en av hans bröder blivit innebränd med sina två små barn, men mer information får vi inte, det är en tragedi vi bara tillåts snudda vid.
För snart rinner berättelserna vidare i sin sakta mak. Folkkonjak, skyddsänglar, regummerade däck i Tyskland, Harry Belafonte, att tilldelas rollen som barrskog.
Halvannan timme går och inget blir egentligen sagt. Sten Ljunggren stannar bara mitt i den där bilturens händelseförlopp, jag har tappat i vilket land vi befinner oss i, och utbrister:
– Mer har jag inte att berätta om denna resa.
Jag är inte helt säker än, men jag tror att jag älskar det.
Snabbguide:
Skrytkvot: 
Skvallervärde: 
Känslostyrka:
Humornivå:
Åh fan-faktor:
Första meningen:
– En dag i juli 1982 satt jag i en lånad, åldersstigen saab tillsammans med mina tre barn.
Sista meningen:
– Jag skulle så gärna skriva, men du uppgav ingen adress.
3 typiska låtval:
”Vals för gitarr nr 3 D-moll” – George Gulyas / Augustin Barrios
”Sur la Place” - Jacques Brel
”Fredmans epistel nr 81 (Märk hur vår skugga)” – Imperiet