Björn Skifs: ”Många olyckskorpar kraxade när vi blev ihop”

Berättar om sin kollaps, kärlekslivet och den långa karriären

Publicerad 2017-03-07

”Filmen om Badrock”, premiär i dag, innehåller inte bara massor av musik, utan är också en resa genom 30 år av Björn Skifs liv.
Nöjesbladet träffade Björn Skifs för att prata om det.
Om Melodifestivalen förr och nu, om varför han givit upp skådespeleriet, om vilken artists bortgång som berörde honom mest och om äktenskapet med Pernilla, en kärleksaffär som pågått ungefär lika länge som Badrock.
– Många olyckskorpar kraxade när vi blev ihop. Det är 31 år i år. Jag saknar henne direkt när hon lämnar hemmet. Det är absolut härligt att det är så, säger han.

Åren 1986-1992 etablerade sig Badrock som bland det största som fanns i den svenska nöjesvärlden. Från ett fåtal konserter i Slottsruinen i Borgholm på Öland, växte det till stora turnéer. Björn Skifs, ett gäng musiker och inbjudna gästartister som sjöng några egna, men mest andras låtar. Ett slags coverband DeLuxe.

Vi filmade det mest för vår egen skull

Förra sommaren blev det tillfällig come back, i samband med Borgholms 200-årsjubileum.
– Det var en förfrågan från Borgholms kommun. När ingen kunde skylla på mig att vi tog upp det igen, ringde jag de gamla stötarna och många sa spontant: Ja, äntligen! Sedan filmade vi det mest för vår egen skull, men det blev så lyckat så vi tänkte att man kanske borde göra något av de här bilderna.

Tveksam till biofilm

Mats Jankell (filmens producent/regissör) hade träffat någon på SF (Svensk Filmindustri) som tyckte det lät som en kanonrolig idé att köra på bio. Jag var lite tveksam, jag är ju alltid det, men när det visade sig att det fanns så mycket rörligt material från förr, då blev det en ny dimension på det hela.
– Man kan gå 30 år fram-och-tillbaka i tiden, ibland i samma låt. Det blir ett tidsdokument på det sättet. Man baxnar för frisyrerna, kläderna, att man var slät och fin förr, då finns det någon slags spänning i det som gör det mer intressant.

Jag räds inte att äta skräpmat heller. Jag är ingen frisksportare, jag har väl bra gener

I dag har ”Filmen om Badrock” premiär runt hela landet.
En sak som slår mig är att medan de flesta andra har förändrats ordentligt, ser du ungefär likadan ut hela tiden. Samma frisyr, samma kropp…
– Du är tokig! Fast jag väger inte så många kilon mer, snarare tvärtom, faktiskt.
Så du lever nyttigt?
– Inte så att jag tänker på det. Jag äter och dricker det jag tycker är gott, nyttigt eller inte. Jag räds inte att äta skräpmat heller. Jag är ingen frisksportare, jag har väl bra gener. Nu är jag lite irriterad för att jag inte får dricka mjölk längre. Det anses farligt. Känns som det inte var så många år sedan fotomodellen Emma hoppade och sa Drick mjölk.
(Reklamkampanjen med Emma Sjöberg, som hon hette då, var 1991).

Får vara en grinig gubbe

Vi fortsätter prata om åldrandet. Björn tycker det är skönt att man nu kan tillåta sig vara en grinig gubbe ibland. Men tycker det är trist att utrymmet för att hinna med saker i livet krymper. Och så går artister i hans generation bort av olika skäl. Som Peter Lundblad, som dog i december 2015, 65 år gammal. Badrock avslutades alltid med hans sång ”Ta mig till havet”.
– Peter Lundblad är ju det tyngsta, förstås. Det var smolket i glädjebägaren i somras att han inte kunde vara med, han hade verkligen sett fram emot det. Jag visste att han var svag, bräcklig och tärd, men han fixade det jättebra när han gästade mig på Göta Lejon hösten innan.
En annan är den i Sverige inte så välkända Leon Russell, sångare, pianist och kompositör, som dog i december i fjol, 74 år gammal.
Utan honom, troligen inget Badrock.
”Clabbe” (Claes af Geijerstam) och jag var nära polare på den tiden, vi var så otroligt förtjusta i Leon Russell. När det skulle komma en film (”Mad Dogs & Englishmen”) som han var med i 1971, gick vi på premiären i sådana höga hattar som Russell hade, vi hade tillverkat dem själva, som två Alice Timander-figurer. Jag blev helt betagen av filmen, hur de på ett mysigt sätt kombinerade turnerandet, resorna, familjerna och musiken. Där föddes idén att någon gång göra något liknande, det som blev Badrock många, många år senare.

Björn Skifs.

Dödsfallet som var tyngre än Bowies

– Just Leon Russells bortgång, det var svårt för mig, tyngre att ta än David Bowie eller Leonard Cohen och en del andra, det är så många nu.
Flera scener i ”Filmen om Badrock” visar just hur artisterna och musikerna levde det där livet som Björn Skifs hade drömt om. Festliga aktiviteter med familjen vid sidan av spelandet. Björn själv säger skämtsamt i en scen att Då hade man små barn, nu har man vuxna drumlar.
Björn Skifs söner är 25 och 28 år och utflugna ur boet.
En jobbar som datanimatör. Den andra har ett civilt jobb, men spelar trummor i ett band och designar och gör egna läderdräkter på fritiden. Björn är glad över att de ägnar sig åt kreativa saker, men verkar samtidigt tycka det är skönt på något sätt att sonen inte satsar helhjärtat på musiken, för att det är en tuff bransch att överleva i.

Vi har bott i huset 29 år nu. Att kunna gå ut en sommarmorgon och pinka själv i skogen, det är svårslaget

Är det tomt hemma, nu?
– Ja, även om vi har två katter, så har ju Pernilla och jag rätt många kvadratmeter var numera. Vi tycker om när släkt och vänner kommer och bor hos oss. Vi har en liten övernattningslägenhet i stan, men flytta dit, nä… Vi har bott i huset 29 år nu. Att kunna gå ut en sommarmorgon och pinka själv i skogen, det är svårslaget.
Hur håller man liv i äktenskapet under så många år?
– Grejen är att vi förvånas själva att vi har så svårt att vara ifrån varandra. Är hon borta i tre timmar… jag saknar ju Pernilla direkt när hon lämnar hemmet.
– Det skiljer 18 år mellan oss och det var många olyckskorpar som kraxade där. Pernilla var lycksökerska, jag var gubbsjuk. Jag tycker att vi väl någonstans har tagit hål på det där snacket.
I början av hösten 2016 fick han och Tommy Körberg ställa in och skjuta upp ett par konserter, sedan Björn Skifs hade svimmat hemma.
Egentligen vill inte Björn prata om sjukdomar, men säger sedan ändå:
– Jag fick ett jättedipp i blodtrycket, då tuppar man av, jag råkade ramla illa, slog i huvudet, fick hjärnskakning och fick sy lite i huvudet. Det var fallet, alltså. Sedan fick vi ordning på medicinerandet, nu mår jag bra.


Tar lång semester

Semester till sommaI sommar ska han bara vara ledig. Till hösten fortsätter han med sina konserter några gånger i månaden på Göta Lejon i Stockholm.
Under 1980- och 1990-talen gjorde Björn Skifs flera succéfilmer, som ”Strul”, ”Smugglarkungen”, ”Joker” och ”Drömkåken”. Men filmskådespeleriet är inget han har tankar om att ta upp igen.

Jag tycker det är ganska tråkigt med filminspelningar

– Det har varit på gång några gånger, men jag känner: Nej, jag tycker det är ganska tråkigt med filminspelningar. Jag har gjort komedier, man ska vara lustig, jag har kommit fram till att jag har ingen publik då. Där går några luttrade filmarbetare och skruvar på något, kollar så ljuset är rätt och att ingen mikrofon syns i bilden. Och så all väntan.
Räkna inte med comeback i Melodifestivalen heller.
– Förr missade man aldrig det. För mig har intresset svalnat helt. Det är kul att det finns, folk är ju engagerade, men det kväver allt annat under ett antal veckor, det är tråkigt att det blir så allenarådande.

Bild från när Badrock gjorde comeback efter 30 år förra året. Från vänster: Tommy Nilsson, Sanne Salomonsen, , Lisa Nilsson, Björn Skifs, Mats Ronander och Nina Söderquist.

Björn Skifs om…

Sanne Salomonsen (med i Badrock sex gånger):

– En gudabenådad sångerska. Har alltid varit lite av mamma i det här gänget. Hon har ett sådant varmt hjärta. Vår duett av Simply Red-låten ”If you don't know me by now” är nog den låt som ligger mig allra varmast om hjärtat av allt jag sjungit under Badrock.

Mats Ronander (med sju gånger):

– En av de få genuina rockarna vi har i Sverige. När han tar tag i en blues, då är det på riktigt.

Tommy Nilsson (med fem gånger):

– En av de bästa rösterna jag vet, en fröjd att både lyssna på och sjunga ihop med. Han är verkligen Badrock.

Lisa Nilsson (med tre gånger):

– Hon var verkligen en rookie när hon var med första gången. Hon är väldigt förtjust i det här gemensamma fokuset vi har på Badrock.

… kungafamiljen, ständig publik på Badrock:

– Ja, från dop till bröllop, nästan (skratt). Det är fantastiskt kul att de har kommit. De är trogna gäster på slottsruinen. Men att jag sjöng bröllopslåten var Jörgen Elofssons förtjänst, det var han som tyckte jag skulle passa till den.