Sverige juckade lugnt – Norge var bedrövligt
LISSABON. En promenad i parken.
Sverige juckade sig lugnt vidare.
Och Norge bevisade att det går att lyckas i tävlingen med vilket fioldrit som helst.
Benjamin Ingrosso ställde kanske inte in skorna.
Men det var lite siesta över allting.
Ungefär som en extrarepetition inför finalen, en vanlig tisdag i mängden.
Det fanns ingen oro kring Sveriges bidrag i år heller.
Med imponerande säkerhet lyckas tittarna och kreatörerna vaska fram självklara finalister i ESC ur Melodifestivalen år efter år.
Det har inte alltid varit så. Och det behöver inte sluta likadant varje år heller.
Men det är glädjande att moderna och anständiga popnummer åtminstone lyckas i semifinalerna.
Om Robin Bengtssons fåniga bensträckare på rullbandet lyckades gå vidare hade det varit tomtejävlarnas julafton om ”Dance you off” bombat.
Ingrosso gör den snyggaste och bästa musikvideon i år.
Men nu börjar det knepiga.
I finalen är allting mer osäkert. Det surras inte särskilt mycket om Benjamin Ingrosso. Låten är inte en storfavorit som badar i guld.
Sverige är bra på visuella bidrag som inspireras av samtiden. Andra länder är i regel bättre på cirkuskonster, bröd och skådespel som kan vinna hela glitterstruten.
Ta Norge till exempel.
”Slug fastighetsmäklare”
”That's how you write a song” är fjantig knattepop med digitala kritstreck.
Men där Benjamin Ingrosso blir inlåst av sin led-skärm har Alexander Rybak ett större benutrymme. Han kan uppträda på ett helt annat sätt framför tv-kamerorna.
Hoppa jämfota med en fiol. Spela luftgitarr. Avlossa det ena insmickrande showleendet efter det andra.
Det ser helt galet ut varje gång han flexar smilbanden till bristningsgränsen samtidigt som han funkrockar en luftgitarr.
Herregud.
Rybak säljer sitt bidrag som en mycket skicklig och slug fastighetsmäklare. Underskatta aldrig glada färger, fyrverkerier och obegripligt nonsens i det här sammanhanget.
Misstänker att det, tack vare Portugals finstämda vinst i fjol, är sådant som går hem i år.
Vi är med andra ord tillbaka i ett klassiskt Eurovision-land. Med den skillnaden att produktionerna måste låta aningen mer Spotify än för tio år sedan.
Alexander Rybak kan mycket väl lyckas bättre än Sverige på lördag.
Det hände en del andra intressanta saker i andra semifinalen. Östblocket har det ovanligt kämpigt.
Stormakten Ryssland missade finalen för första gången, bara en sådan sak.
Ingen borde vara förvånad. Det var pretentiöst diskvatten, från början till slut.
De är länderna att slå
Ryska regimen kan lugnt sy vidare på sin offerkofta och fortsätta hålla landet i schack genom att, exempelvis, påstå att ESC och andra fenomen som de förknippar med ett dekadent och demokratiskt väst är ute efter moderlandet.
När Ryssland bestämmer sig för att vinna tävlingen igen, när de anstränger sig och öppnar plånboken ordentligt kommer de att vinna.
Det är bara en tidsfråga.
Cypern och Israel är fortfarande länderna att slå i finalen.
Men det kommer antagligen att bli benhårt, det kommer säkert att bli en underhållande och gräslig berg och dalbana.
Det skulle vara en skräll om ett enskilt bidrag sopade rent.
Att Litauens outhärdliga Lady och Lufsen-teater klättrar hos spelbolagen efter i kväll är exempelvis nästan lika märkligt som Norges fisfunkiga poplektion.