Med en urtråkig Biden kan USA bli roligt igen
NEW YORK. Make America mindre besatt av politik igen.
Det är i all lönndom min mest innerliga förhoppning nu när mardrömmen äntligen tagit slut.
Livet blir outhärdligt när precis allt handlar om politik och ingen hinner engagera sig i ljuva banaliteter som nya Kings of Leon-singlar, Broadway-premiärer och det orimliga i att Samantha inte får vara med när ”Sex & the city” återuppstår.
”I lönndom” skriver jag för att det förstås inte är socialt rumsrent att önska sig mindre politiskt engagemang i så här mörka tider, men jag ber om att få bli missförstådd på rätt sätt.
Även jag har de senaste fyra-fem åren varit maniskt fixerad vid de stora, samhälleliga frågorna, för det har inte funnits några alternativ. När en narcissistisk mobbare till demagog sånär skjuter hela demokratin i sank och motsättningarna når den typ av hetta som utlöser väpnade konflikter blir även den mest världsfrånvände aktivist.
Men roligt är det inte när allt delas in i rätt och fel och viktigt och oviktigt, när alla är arga hela tiden och när bara de som delar uppfattning i varje fråga kan umgås utan att bita varandra i halsen. Tvärtom, det förmörkar livet, gör det stelt och strikt och strängt och humorlöst
Blir nya Virgin-kasinot i Vegas kul?
Därför hoppas jag att politiken under tacknämligt okarismatiske Joe Bidens era blir tråkig och ointressant igen – ty då blir allting annat roligare och intressantare och de flesta av oss kan lägga fokus på annat; någon gång fnysa åt att vad som försiggår i Washington men i första hand fundera på kittlande lättsamheter.
Som: Hur bra är egentligen inte de två episkt anlagda låtarna på nya Kings of Leon-singeln? Vad ska man tycka om den oavbrutet krypande, obehagliga stämningen i ”Your Honor”? Blir nya Virgin-kasinot i Vegas kul? Att göra en ny ”Sex & the city”-film utan Samantha, är inte det som att återförena The Jam utan Paul Weller? Kommer Aaron Sorkins version av ”To kill a mockingbird” fortsätta locka besökare när Broadway öppnar portarna igen?
Vi sorglösa puckon bara ägnar oss åt trams
”Men”, vet jag mycket väl att de ständigt engagerade invänder, ”det är ju när människor inte bryr sig som fascisterna/kommunisterna kan ta över”.
Nja, jag skulle vilja påstå att vi just sett den teorin tillbakavisad. Om det är på väg att hända förvandlas vi alla till Rage Against the Machine. Så ni ska istället vara glada när vi sorglösa puckon bara ägnar oss åt trams. Då är allt någorlunda lugnt och okej.
ORSAKER TILL EXTAS
One night In Miami (Film)
Regina King kan göra film.
The Black Crowes – Jealous guy (Singel)
Det må vara Lennon de tolkar, men det är som Faces de låter. Mer än någonsin.
Tiger (HBO-dokumentär)
Lika obehaglig som fascinerande.