Burt Reynolds tog sin karriär lite för mycket på skoj
”Den sista färden”-stjärnan har för alltid en plats i filmhistorien
Han var den första utvikningsmannen. Och var med i en av 1970-talets allra bästa filmer, ”Den sista färden”.
Kanske tog Burt Reynolds sin karriär lite för mycket på skoj, för att bli riktigt erkänd som den skådespelare han i sina bästa stunder var.
En knäskada satte tidigt stopp för en lovande karriär i amerikansk fotboll.
En skollärare såg dock en begåvning hos den unge Burt Reynolds och övertalade honom att satsa på skådespeleri. Efter ett antal roller i tv-serier, kom det stora genombrottet 1972, när han var 32 år.
Först blev han, snygging som han var, tidningsvärldens första utvikningsman, motsvarigheten till Playboys utvikningsbrudar. Han låg på en björnfäll, spritt språngande naken. Upplagan för Cosmopolitan sköt i höjden.
Burt Reynolds lysande som sårbar tuffing
För några år sedan sa han att han ångrade utviket. Han gjorde det bara för att inte framstå som ”feg”.
– Det var ju bara lite könshår som man såg, det var väl inte så farligt, rätt onödigt att ställa upp på, sa han.
Senare samma år hade John Boormans film ”Den sista färden” premiär. Fyra män – Reynolds, Jon Voight, Ned Beatty och Ronny Cox – på kanotutflykt i amerikanska vildmarken utkämpar en kamp på liv och död mot lokalbefolkningen. ”Banjoduellen” med en utvecklingsstörd pojke och en homosexuell våldtäktsscen gjorde filmen till en klassiker.
Burt Reynolds var lysande som sårbar tuffing. En roll som liksom krävde att han gick förbi och utmanade sin image som sexsymbol.
Machoman med glimten i ögat
Men det var som att Burt Reynolds ville ”play it safe”. Ta den lätta vägen ut, göra lättsamma action- och/eller komedier som ”Ingen blåser Hooper” eller ”Nu blåser vi snuten”-filmerna.
Han utnyttjade effektivt sin image som machoman med glimten i ögat, verkade rätt nöjd med det och blev en av Hollywoods bäst betalda stjärnor och fick dessutom jobba med sin kärlek på den tiden, Sally Field. Han kunde välja och vraka mellan rollerna.
Det ryktas att han tackade nej till att spela James Bond, Han Solo, Richard Geres roll i ”Pretty woman” och Jack Nicholsons i ”Gökboet”.
Burt Reynolds nominerades till en Oscar
Mycket negativa skriverier kring skilsmässan från Loni Anderson och annat strul, gjorde att karriären avstannade. Undantaget är förstås Paul Thomas Andersons mästerverk ”Boogie nights” (1997), där han gjorde starkt avtryck som porrfilmsproducent i 1970-talets Los Angeles. Han Oscarsnominerades för bästa biroll och vann en Golden Globe.
Han skulle varit med i Quentin Tarantinos kommande ”Once upon a time in Hollywood”, men hann aldrig spela in sina scener.
Burt Reynolds har för alltid en plats i filmhistorien. Men det känns som att den hade kunnat varit större, om han hade velat.