En suverän ensemble gör filmklassikern ”Mandomsprovet” sevärd även som pjäs

Uppdaterad 2022-09-30 | Publicerad 2022-09-16

Rasmus Luthander och Marie Richardson spelar huvudrollerna i"Mandomsprovet" på Stadsteatern i Stockholm.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

Mandomsprovet
Pjäs på Klarascenen, Stockholms stadsteater.
Regi Sunil Munshi, med Rasmus Luthander, Marie Richardson, Nina Rashid, Göran Ragnerstam, Leif Andrée, Lena Nilsson, Carlos Romero Cruz. Spelas till och med 30 december.


Filmen från 1967 är en klassiker.

Pjäsen är också engagerande, så småningom även rolig, även om humorn är väldigt svart. Och ensemblen, med Marie Richardson i spetsen, är fullkomligt suverän.

Filmen ”Mandomsprovet” kom, sågs och segrade. Blev det årets största publiksuccé runt hela världen och Mike Nichols vann en regi-Oscar. Och så blev den omstridd inte minst i det pryda USA. Det handlar ju om 21-åriga studenten Ben Braddock (Dustin Hoffman) som inleder ett förhållande med minst dubbelt så gamla Mrs Robinson (Anne Bancroft), vän till familjen. Men sedan blir han kär i hennes dotter Elaine (Katharine Ross). Filmen gjorde Dustin Hoffman till stjärna. Den gav även en rejäl skjuts i karriären åt Simon & Garfunkel, vars trallvänliga låtar hördes genom hela filmen.

Pjäsen gick på Broadway för tjugo år sedan i knappt ett år. Hade Jason Biggs, Kathleen Turner och Alicia Silverstone i rollerna.

Här gör Rasmus Luthander, mest känd från Jonas Gardell-serien ”De dagar som blommorna blommar” som visades i SVT 2019, den manliga huvudrollen. Har kanske inte Dustin Hoffmans glimt i ögonen, men växer in i rollen ju mer närgångna Marie Richardsons förförelsetricks som Mrs Robinson blir. Hon, som väl aldrig tagit ett snedsteg varken på scen eller framför en kamera, är som väntat magnifik. Lyckas på något sätt vara samtidigt så attraktiv att en så ung man åtrår henne och lite lagom bedagad, det som många års alkoholmissbruk gör med en människa.

Snygg ljussättning, lite väl anspråkslös scenografi för min smak, nästan det enda som nu placerar historien just i 1960-talet är Simon & Garfunkels klassiska melodier, ett snyggt sätt att växla mellan scener. Anmärkningar i marginalen.

Rasmus Luthander och Leif Andrée i ”Mandomsprovet”.

Nina Rashid (Elaine), Göran Ragnerstam (Mr Robinson), Leif Andrée och Lena Nilsson (Benjamins föräldrar) är inte med så mycket före paus. Men efter paus… då jäklar sprakar det om dem också.

Pjäsen blir både svartare och, ironiskt nog, roligare när otroheter, svartsjuka och hämndbegär leder till häftiga verbala sammandrabbningar.
Richardson och Rashid, mor och dotter, har ett sådant alkoholstinnt möte som lockar fram det allra bästa hos skådespelarna. Luthander och Ragnerstam ett annat, där den sistnämnda verkligen visar sin genialitet.

Herregud, ibland kan man inte ta blicken från honom ens när han bara står där och håller tyst i 15 sekunder. Lågmäld ilska personifierad.

Jag hade först tänkt se om filmen innan jag såg pjäsen, men struntade i det. Dumt att jämföra. Oavsett om filmen åldrats väl eller ej… det här är något annat. En fantastisk ensemble som tolkar en modern (om man nu kan säga det om 1960-talet…) klassiker på sitt sätt.