Tilde de Paula: Jag tar jätteilla vid mig

TV4-profilen om självförtroendet, utmattningen och kärleken Thomas

Publicerad 2020-05-29

Tilde de Paula får ofantligt mycket kärlek av tittarna.

Trots det är självförtroendet inte det bästa och en elak kommentar räcker för att tillvaron ska rämna.

– Det blir som en kniv, en ångestklump.

Våren har varit hektisk för programledaren Tilde de Paula, 47. Redaktionellt arbete och sändningar med ”Efter fem” måndag till och med onsdag har avlösts av ”Let’s dance” på fredagskvällar varvat med privatlivet där bland annat två grundskolebarn ska coachas och tas hand om.

I dag, fredag, är det final i TV4:s flaggskepp ”Let’s dance” efter en vingklippt säsong som inte liknat någon tidigare. Orsaken stavas självklart corona. Deltagare har blivit sjuka, Siw Malmkvist fick inte vara med på grund av hög ålder och sändningarna som vanligtvis sprudlar av jubel och skratt har fått hållas utan publik.

– Årets säsong har varit extremt speciell. Vi har fått jobba mycket hårdare med att försöka hitta vad vi ska göra. Vi sände premiärprogrammet utan publik, sedan gjorde vi ett specialprogram och sände två repriser från jubileumssäsongen. Sedan fick alla hålla sig ifrån varandra förutom sin danspartner. Det var produktionens stora uppgift i år, att se till att de inte gick för nära varann, förutom mellan danspartnerna såklart. Jag var inte säker på att vi skulle kunna köra säsongen ut. Det har vi inte gjort ännu, men nu är det nära.

Hur har det varit med känslan i studion, man får ju energi av publiken?

– Det har funkat bättre än jag trodde faktiskt, vi har verkligen försökt få till det så att det inte ska kännas tomt ut, vi var bestämda på att vi inte ska ha tomma stolar utan vi tog bort dem. En svårighet var när vi skämtade, flög det? Ingen aning. Jag kunde tycka det var kul, men det fanns ju ingen publik som kunde reagera så jag har ingen aning vad tittarna tyckte...

Tilde de Paula har blivit kontaktad av flera konkurrerande kanaler.

”Jag tar jätteilla vid mig”

Vi har förstått att när du tog dig an ”Efter fem” så hade du som krav att TV4 skulle ge programmet en chans och inte lägga ner det för snabbt?

– Krav, det låter som jag är så tuff. Men jag gillar det, jag odlar gärna den imagen som kravställare… Haha! Men jag tyckte det var skitviktigt att ge programmet en chans. TV4 har försökt tidigare att sända program den tiden, men den är svår. Men nu har det gått ett och ett halvt år sedan starten och det har gått skitbra. Nu under våren har vi snittat 500 000 tittare på ett eftermiddagsprogram.

Hur uppvaktad är du av andra kanaler?

– Va? Haha! Ibland blir jag kontaktad av andra kanaler… I början var det mest TV3 och Kanal 5 som hörde av sig men sedan jag börjat jobbat lite mer journalistiskt har SVT ibland frågat om vi ska ta en kaffe.

Har du någonsin känt en lockelse att flytta på dig?

– Jag ska vara ärlig, TV4 har alltid varit bra mot mig och låtit mig utvecklas. När jag hade gjort ”Fredagspuls” med David (Hellenius, reds anm) där jag hade magtröjor och hela paketet, då fick jag ändå sätta mig med dåvarande högsta chefen Eva Swartz som sa att hon ville ha mig kvar. Hon undrade vart jag ville någonstans, då sa jag att av de program som finns så är det ”När & fjärran” som verkar kul. Det var ändå rätt kaxigt av mig. Jag tror att man måste våga säga högt för sig själv och för alla andra vad man vill göra. Då börjar man fatta beslut som driver en åt det hållet.

Det låter som att du har bra självförtroende?

– Jag tycker jag har bra självkänsla, jag tycker inte jag är sämre än någon annan, men självförtroendet tror jag är ganska bristfälligt hos mig. Om nån säger att den tycker jag är dålig, då tar det supermycket på mig. Det konstiga är att om min man tycker något om mig, då blir jag inte ledsen, då tänker jag wow, vilken utvecklingsmöjlighet. Men om nån jag aldrig har sett, som jag inte vet vem det är och inte har något ansikte på som skriver en kommentar om att jag är helt värdelös, då reagerar jag helt orimligt. Jag blir så ledsen och det undrar jag vad det är?

Hur artar sig det?

– Jag blir låg och ledsen och tar jätteilla vid mig. Hur kan det vara så? Jag kan få jättemycket kärlek och få många uppskattande kommentarer, så är det en som skriver att jag är jättedålig och hemsk och sämst. Det blir som en kniv, en ångestklump. Hur många timmar i terapi har man inte ägnat åt att försöka nysta i vad det är för någonting? Jag tycker alla borde gå i terapi. Vill du ha samma värderingar och agera som när du var 14 eller utvecklas med livet? För mig har det varit frågan om personlig utveckling.

Du har berättat i ditt sommarprat att du fick en panikångestattack i bilen när du körde?

– Ja, men då hade jag det jobbigt. Tidigare drömmar om en familj som hade spruckit och så försöka jobba mitt i allt det. Jag var nog lite ensam och så tänkte jag att nu orkar jag inte. Så här vill jag inte ha det. Och jag ställer ganska höga krav på livet, jag vill försöka vara glad varje dag. Då säger folk att man inte kan vara lycklig jämt. Nej, jag vet, men det är därför man ska försöka varje dag. Skiten kommer ändå.

Tilde de Paula med David Hellenius i ”Let’s dance”.

Blev ljudkänslig av stressen

Över till något annat. Det känns som att du är en person som håller dig i form och tränar?

– När jag var ung tränade jag av ytliga skäl, man tänkte bara att man ville vara snygg. Haha! Idag tränar jag för att må så bra som möjligt och för huvudets skull. Jag körde till exempel ett brutalt benpass idag efter min morgonpromenad som jag gör med min man nästan varje dag. Vi älskar att gå långpromenader på morgonen och starta dagen tillsammans. Vi går igenom vad som har hänt, vad som ska hända idag och vad vi måste göra. Efter benpasset så var det bara tjohoo! Träning är mitt lyckopiller.

Den här promenaden du och Thomas gör varje morgon, har ni en agenda som ni avhandlar?

– Inte en agenda, inte så uttalad, men vi pratar och löser saker. En annan sak vi gör är att vi har en kvarterskrog dit vi går och tar ett glas vin bland på kvällen. Bara ett, inte ett glas vin som blir tre, det är något annat. Då går vi igenom saker, det är svårt när man har fyra barn och ska styra upp middagen samtidigt som man ska fråga vad som hänt idag. Då är det bättre att ägna sig helt åt ungarna. Sedan när allt det är klart, då säger vi ”ska vi gå ner?”. Det kanske bara tar 30 minuter, det behöver inte vara längre än så, men då är det bara vi, det är så skönt!

Inför den här intervjun så förklarade du som sagt att du hade problem med att få tiden att räcka till och du hade nästan uppbokade kvartar i agendan?

– Jag ska säga att hade det inte varit ni, och det är inte för att smickra, så hade jag stekt intervjun. För jag känner att det börjar kännas att det har varit en lång och tuff vår, jag har för mycket att göra, för många tankar som gör att jag ibland får svårt att somna. Då är det ens skyldighet att plocka bort sånt som inte får plats och prioritera. Jag kan inte ta bort familjen och jag måste prioritera jobbet, för mig är också jobbet en stor del av den jag är. Då börjar jag plocka bort annat, så gör jag när det blir för mycket.

Du sa när du slutade på ”Nyhetsmorgon” att situationen var så intensiv och att du till och med blev ljudkänslig?

– Det var intensivt med ”Nyhetsmorgon”, ”Hela Sverige bakar”, ”Cancergalan”, ”Polarpriset” och ”Let’s dance” och då kände jag en del signaler som jag så småningom förstod var varningssignaler från kroppen. Jag fattade inte då vad det var, jag blev superkänslig för ljud och fick ont i öronen. Det var doktor Mikael som sa: ”du har ingen öroninflammation, du börjar bli trött och utmattad”. Grejen är att man har inte ens tid att känna efter hur man mår. Ibland har jag känt att nu är det för mycket.

Tilde med maken Thomas Eby.

När kände du senast av några varningssignaler?

– Jag tycker att när vi försökt få ihop den här intervjun så har jag känt att nu är det mycket. Jag har inte mått direkt dåligt, men jag är faktiskt bra på att känna av och ta signalerna på allvar som när jag nu har haft ett par nätter de senaste veckorna när jag inte har kunnat varva ned och inte kunnat sova. Tankarna har inte stillat sig, till slut ligger man med uppspärrade ögon och känner att det här är inte rätt.

Hur varvar du ned?

– Jag funkar så att på helgen så vill jag ha en dag då jag inte gör någonting, jag vill bara ha pyjamasbyxor på mig hela dagen. Jag skulle kunna träna för det hjälper mig, men annars gör jag ingenting. Familjen får göra vad de vill, men jag ska bara ligga hemma i soffan eller sängen, det är min återhämtningsdag.

När du pratade med Eva Swartz som du nämnde tidigare och du hade ”När & fjärran” som önskemål och målbild, vad har du för ”När & fjärran”-mål idag?

– Shit, vilken bra fråga. Nu blev jag lite ställd. ”Efter fem” var nog mitt ”När & fjärran” och jag är inte riktigt klar med det så jag har inte hunnit tänka ut nåt nytt mål.

Det måste inte vara ett TV4-program.

– Jag har en dröm om att leva utomlands. Den drömmen har jag inte lyckats formulera klart för jag är fortfarande i ”Efter fem”…

Bo utomlands sa du, då innebär det att inte vara i tv-rutan?

– (viskar) Skulle det inte vara skönt?

– Det man inte tänker på är att jag har jobbat i rutan hela mitt yrkesliv, och det är alltså en människa som inte alls drömde om att jobba framför kameran. Jag är jättetacksam, men att synas var aldrig min dröm. Jag har också svårt att se att jag skulle göra det här tills jag går i pension.