I stället för att vårda hotade svenska ord skapar SD nya
SD har chansen leva upp till sin värdekonservatism genom att bevara gamla ord.
I stället bidrar de till att förfäa samtalsklimatet genom att skapa nya.
Förfäa (fördumma, brutalisera, förråa) är ett av de 1001 ord som Språktidningen (nr 8 2019) tar upp som hotade att försvinna ur Svenska Akademiens ordlista till nästa utgåva.
Även ungersven (ungkarl), äggört (aubergine) och osäll (olycklig) ligger pyrt till. En ypperlig chans för Sverige-demokraterna, som på sin hemsida har bland annat denna paroll – ”Vi värdesätter och vill vårda det vi ärvt från tidigare
generationer” – att rycka in och bevara svenska ord.
Bardalek (kamp, strid, dust) känns exempelvis som ett ord som partiets Mattias ”Segra eller dö” Karlsson skulle vilja adoptera. Och kanske vill Kent Ekeroth ta sig an ordet ärkenöt (idiot, klantskalle).
Adoption av de hotade orden är nämligen något Språktidningen erbjuder. Läsarna uppmanas att höra av sig till tidningen med hotade ord de vurmar extra för. För det enda sättet att rädda kvar orden är att använda dem flitigt.
Men trots att vanfrejd (vanheder) och vomitiv (kräkmedel) är på väg att falla i total glömska använder SD:s representanter och anhängare i stället hellre relativt nymodiga ord som skäggbarn, kulturberikare (ironiskt menat) och godhetsknarkare.
Ett språkbruk som har till syfte att avhumanisera och misstänkliggöra invandrare och meningsmotståndare, och numera har sipprat in i de flestas medvetande.
Detta språkbruk skulle kunna leda till att jag kallas ”batikhäxa som jobbar på Aftonhoran”. Vill man uttrycka något liknande, men samtidigt göra en insats för de hotade orden, föreslår jag att man i stället kallar mig ”nippertippa (näsvis kvinna) som jobbar på faskikel (bunt papper, häfte)”.