Att gå på bio är en omvälvande upplevelse
NEW YORK. Går på bio för första gången på över ett år och det är en så omvälvande upplevelse att jag hade jublat åt vilken Åsa-Nisse-buskis som helst.
Men jag ser dessutom fantastiska ”Nomadland”, så hela världen stannar faktiskt i några timmar.
Biograferna hörde till de första institutionerna som tvingades bomma igen i New York när pandemin bröt ut för ett år sedan – och sedan har de förblivit stängda.
Vilket varit förfärligt. New York är inte bara en filmstad såtillvida att ett oändligt antal klassiker spelats in här och skänkt filmisk lyster åt praktiskt taget varenda kvadratmeter på Manhattan och i Brooklyn och Bronx och Queens. Biograferna är verkligen del av vardagskontexten, New Yorkers går på bio som britter går på pub, som norrmän åker skidor och vad det nu finns mer för sådana harmlösa stereotyper. Så är det bara.
Följaktligen känns det högtidligt – för att inte säga rent gripande – att återvända till AMC-komplexet i Kips Bay nu när myndigheterna äntligen tillåter lite, lite publik i salongerna igen.
”En ren nåd att luta sig tillbaka”
Det är förstås inte som vanligt. Bara 25 procent av stolarna får säljas, alla måste sitta utspridda och munskydd är ett absolut krav. Å andra sidan har jag alltid föredragit glest befolkade biosalonger och går även under normala omständigheter helst på dagtid under veckorna, när det händer att man får hela föreställningar för sig själv – och givetvis inte sitter längre bak än tredje rad ändå – så det är en ren nåd att åter luta sig tillbaka i en av de löjligt bekväma fåtöljerna, omslutas av det suggestiva mörkret och lämna den bistra, fula verkligheten i några timmar.
Som sagt, vad för pekoral som helst hade orsakat jubel i hjärtat, men det råkar till på köpet vara Chloe Zhaos ”Nomadland” som rullar på den jättelika duken och den är ett sannskyldigt mästerverk. Det framgick förstås redan när jag streamade det svärtade, smärtsamma, upprörande men också vackra dramat hemma i soffan för någon månad sedan, men storheten accentueras i detta ”riktiga” forum. Bara miljöerna, från västra USA:s baksida. Förstummande. Och Frances McDormand. Finns det en bättre samtida, amerikansk skådespelare? Inte vad jag vet. En sådan som ständigt omhuldade DeNiro är ju i jämförelse rena John Elfström – för att nu knyta ihop Åsa-Nisse-säcken.
Dock:
Det verkligt omvälvande är att få vistas i en biosalong igen. Så underbart.
ORSAKER TILL EXTAS
Nomadland (Film)
Det förlovade landet håller i sanning inte alltid sitt löfte.
Steve Almaas – Everywhere You’ve Been (Album)D
Det bästa den här gamle gitarrpop-virtuosen gjort.
Yankee Stadium (Vaccincentral)
Det är så vackert att människor dygnet runt strömmar till den ikoniska arenan för att få en spruta i armen.