Det är radiomys att lyssna till Jörgen Perssons berättelse
Publicerad 2022-08-14
En ex-elitidrottare sommarpratar. Vi kan förvänta oss en strikt kronologisk berättelse utan några som helst dramaturgiska tricks, garnerat med lite gubbrock och tack till gamla tränare, kompisar och mamma.
Jajamän, allt detta levererar pingisstjärnan Jörgen Persson.
Och det är inte fy skam.
Nej, andlöst spännande är det knappast, inga tårar trillar och man kan hålla sig för skratt. (Fast jo, det är rätt kul när han tror sig ha värvats till flådiga rivierastaden Cannes men i själva verket skrivit på för betydligt mindre fashionabla Caen i norra Frankrike.)
Men Jörgen Persson är ju så trevlig. Det är radiomys att lyssna till hans berättelse om hur han gick från rundpingisspelande knatte på ungdomsgården i Halmstad till en i det landslag som 1989 besegrade ”omöjliga” Kina i ett VM. Enligt Aftonbladets krönikör Lasse Sandlin den största svenska lagidrottsprestationen alla kategorier.
Efterhandsreferat av bordtennismatcher verkar i förstone måttligt upphetsande men det tänder faktiskt till när han tar oss med in i pingishagen. Som när han håller på att förlora mot belgaren Saive och hans tränare Stellan Bengtsson ger honom en rungande örfil i ett sidbyte. Chockterapin funkar och Persson vänder matchen.
Han talar också om hur han ständigt är iväg på träning eller match och det dåliga samvetet över att han knappt delar barnens vardag. ”Jag har nog inte varit på ett enda kvartssamtal.”
Jag hade gärna hört mer om vardagen som proffsidrottare. Persson har spelat pingis på toppnivå i 30 år. Blir det inte mördande tråkigt att nöta slag, äta, löpträna och sova, dag efter dag efter dag? Hur pallar han med nervositeten inför match? Han borde vara ett mentalt vrak vid det här laget men är en filbunke.
Och det är väl en delförklaring till varför han lyckats så bra som förbundskapten. Sverige har flera medaljhopp på EM som avgörs i veckan.
Imorgon sommarpratar: Jacques Mwepu.