Matheo, 2, drabbades av hjärntumör – strålades 33 gånger

Ovanliga behandlingen räddade hans liv

Publicerad 2022-09-26

Nadja, Matheo och Andreas Hagen.

På juldagen 2021 fick Nadja och Andreas Hagen mardrömsbeskedet: Deras tvåårige son Matheo hade drabbats av en hjärntumör.

Efter månader bestående av operationer, strålningsbehandlingar och oro har Matheo återhämtat sig – mot alla odds.

– Han har gått från att ha så mycket motgångar till att krossa varenda en av dem, säger Nadja.

Den 23 december var allt som vanligt för familjen Hagen. Men på julafton inleddes en resa som de helst hade sluppit.

Tvåårige Matheo började gå konstigt, ville inte leka med sina julklappar och framåt kvällen började han kräkas.

Till slut ringde föräldrarna Andreas och Nadja till 1177 – som omedelbart skickade en ambulans.

Familjen fick fira jul på akuten.

Andreas och Nadja tänkte initialt att sonen drabbats av en vaxpropp, eller nackspärr eller kanske någon form av influensa.

Att det skulle röra sig om något så allvarligt som en hjärntumör hade inte ens föresvävat dem.

Matheo.

Chockbeskedet

Men Matheos tillstånd blev allt sämre och på juldagen genomfördes en akut magnetröntgen. Några timmar senare kom beskedet som skulle vända upp och ner på allt: Matheo hade en hjärntumör.

– Man zonade ut på en millisekund när man fick beskedet, men man förstod inte direkt, innan man hunnit bearbeta det i några minuter. Då blev allting svart. Ridå ner, kändes det som, säger Andreas.

Matheo fick åka med ambulans till Kronprinsessan Victorias barn- och ungdomssjukhus i Linköping.

– De sa det att han kommer att få åka själva i ambulansen, för det här måste gå fort, säger Nadja.

Andreas och Nadja uppmanades också att omedelbart ta sig dit.

– Och där satt vi och trodde att han skulle ta bort en vaxpropp, och så helt plötsligt sitter man i juloutfiten och ska åka till Linköping, säger Nadja.

Tumören var ovanlig och ”stor som en clementin”, enligt läkarna, men den skulle gå och operera bort.

Andreas och Matheo.

Krävdes strålning

Den stora operationen tog totalt 14 timmar. Efter mer än ett halvt dygn av våndan fick Andreas och Nadja till slut glädjebeskedet att de lyckats få bort tumören.

När Matheo vaknade efter operationen var högra sidan av ansiktet och kroppen förlamad, ögat satt fast på ett ställe och hans svalg hade blivit påverkat.

Den 11 januari skrevs han ut från sjukhuset i Linköping – och återhämtningen gick bra. Bättre än förväntat, till och med.

Men trots den framgångsrika operationen kunde familjen inte andas ut.

Det var fortfarande oklart hur elakartad tumören var och vilken typ av vidarebehandling som skulle behövas.

Sedan kom nästa bakslag: Det skulle krävas strålningsbehandling för att hantera tumören.

Vanligtvis strålar man inte barn under fem år, men det här fallet ansåg läkarna att fördelarna vägde tyngre än nackdelarna.

– Det var en hel bok på saker som kan hända under strålning, men det var ändå såhär: ”Han måste klara det”, säger Nadja.

Nadja med Matheo.

”Mer jobbigt för oss”

Under sju veckors tid strålades Matheo totalt 33 gånger. Han tog det dock med jämnmod. För Andreas och Nadja var det desto värre.

– Han älskade dem på strål för de lekte alltid med honom. Så för honom var det roligt att gå dit, säger Nadja.

– Han tog det som något positivt. Det var nog mer jobbigt för oss.

Andreas fyller i:

– Det beror nog på att vi vet vad det handlar om, och Matheo vet inte det riktigt.

– Han förstår ju inte vad som händer, han var säkert lite rädd och undrade lite. Men han tog hela strålningsbehandlingen väldigt, väldigt bra faktiskt.

Matheo på sjukhuset.

Precis som operationen har strålningsbehandlingen visat sig vara en framgång. Sedan den avslutades har han gått på två magnetröntgenkontroller, och än så länge går allt som planerat.

Och Matheo fortsätter att göra framsteg – till Andreas och Nadjas stora glädje och lättnad.

– Man visste hela tiden att det skulle bli en jobbig, och känslosam och tuff resa. Men samtidigt var man tvungen att intala sig själv att man måste börja se de här små vinsterna för att orka med delmålen, säger Andreas.

– Han gjorde det lite lättare för oss. Trots att han fick strålbehandling på sin postoperativa hjärna så gjorde han ändå framsteg, säger Nadja.

Hur kändes det att se?

– Det går inte att förklara. Det var som att när man får se sitt barn gå för första gången, och så får man se det igen. Det går inte att förklara den lyckan.

Familjen samlad.

”Min största förebild”

Matheo går fortsatt på kontinuerliga kontroller, och det kommer han att fortsätta med i flera år framöver.

Men det har gått i rätt riktning så här långt.

Framförallt har Matheo återgått till att vara sitt vanliga, energiska jag efter behandlingen.

– Han är som vilken snart-treåring som helst. Trotsig, och springer runt, och leker och han går på fotbollsskola, eller ja, spring och lek med en boll, säger Andreas.

– Man vet hur han var precis efter operationen. Han låg bara där, och nu ett halvår senare är han som vilket barn som helst.

Nadja instämmer:

– Min största förebild är liksom min son på snart tre år. Han har gått från att ha så mycket motgångar till att krossa varenda en av dem. Läkarna har till och med sagt att han återhämtat sig så otroligt bra. Han är så stark, säger hon.

För bara några år sedan hade verkligheten troligen sett annorlunda ut.

– Prognosen för just hjärntumörer var väldigt mycket sämre för bara några år sedan. Och det är tack vare forskningen som han är här i dag, säger Nadja.

”Barncancergalan – det svenska humorpriset”, som arrangeras till stöd för barncancerfonden, äger rum på måndag klockan 20 och sänds på Kanal 5 samt på Discovery plus.

Matheo och Nadja.