”Humor var mitt vapen”

Edward af Sillén om hur kreativiteten föddes ur barndomens ensamhet, alla underhållningssuccéer och det aktuella Eurovision-substitutet ”Sveriges 12:a”

Publicerad 2020-05-08

Manusförfattaren, regissören och schlagernörden Edward af Sillén är en av dem som ligger bakom att Sverige får sig en dos Eurovision även i år, trots att tävlingen blev inställd.

Inte nog med att han är författaren och regissören bakom en imponerande mängd av landets mest populära underhållning.

Edward af Sillén hör också till den internationella schlagervärldens främsta profiler.

I veckan som kommer ser han till att Sverige får sig en traditionsenlig dos Eurovision, coronapandemin till trots.

Vi stämde träff med 37-åringen från Bromma för att ta reda på hur han hinner med allt.

För fans av Eurovision Song Contest är Edward af Sillén ett välkänt namn. Dels som hyllad och ibland omdiskuterad tv-kommentator men kanske framför allt som arkitekten bakom båda de två senaste svenska Eurovision-sändningarna, 2013 och 2016.

Men de senaste tio åren har det känts som att han har haft ett finger med i en väldigt stor del av alla melodifestivaler, krogshower, galor, musikaler och privatteaterpjäser som producerats i det här landet.

Bara i fjol regisserade han Ola Salos krogshow ”It takes a fool to remain sane”, föreställningen ”Art” och farsen ”Trassel”. Inte minst debuterade han som långfilmsregissör med musikalsuccén ”En del av mitt hjärta”.

Hittills i år har han stått för regin av showen ”Pernilla Wahlgren har hybris” och tävlat med Lina Thomsgård i Filip & Fredriks frågesport ”Alla mot alla”.

Feber i 13 dagar

Edward af Sillén har emellertid tvingats till en för honom ovanligt lugn vår då han blev sjuk i corona och låg sjuk i tre veckor (”jag hade feber 13 dagar i rad, det var fruktansvärt”). När vi ses på en uteservering i Vasastan i Stockholm två veckor senare håller han fortfarande på att återhämta sig.

Den kommande veckan är det dock åter fullt upp. Tillsammans med vännen och schlagergeneralen Christer Björkman ligger Edward bakom den ersättning för årets Eurovision-tävling som sänds på torsdag och går under namnet ”Sveriges 12:a”, där den svenska tv-publiken röstar fram sin vinnare bland årets bidrag.

– Jag började väl misstänka att Eurovision låg pyrt till redan tidigt i våras, och fick direkt ångest för holländarna som skulle arrangera. Ett år av arbete och press och idéer och så får man inte göra det. Så jag började tänka upp alternativa versioner som de skulle kunna göra i stället. Men så gick de ut och sa att det inte blir något alls. Samma dag som det beskedet kom skrev jag en pitch till kollegor på Svt och då hade förstås Christer Björkman tänkt ungefär samma sak som jag.

Coronapandemin har tvingar Edward af Sillén att dra ned på tempot. Men han ska försöka använda tiden till att skriva.

”Väljer vår vinnare”

Så då får du hålla på med Eurovision den här veckan även i år.

– Ja jag är glad (skratt). Nej, men vi i Sverige älskar Eurovision så mycket och det här blir som en egen liten variant av det. Väljer vi en officiell vinnare? Nej, det gör vi ju inte, men vi väljer vår vinnare, och vår publik får engagera sig, bli berörd, skratta och välja.
Hur började din passion för Eurovision?

– Min mamma är amerikansk så när jag växte upp var det alltid amerikanska barnböcker och amerikansk barnmusik, Disney-låtar. Så jag har alltid tyckt om lite större penseldrag. Och Eurovision var det enda som liksom kändes större än Sverige. Mitt första tydliga minne är Lasse Holm och Monica Törnells ”E’ de’ det här du kallar kärlek” som hade en video där de kastar målarfärg på varandra. Jag var fem år gammal och tyckte att det var helt briljant.
Du blev Eurovision-nörd direkt?

– Ja, det måste jag säga. Mello var aldrig min egentliga passion som ung utan Eurovision var det jag verkligen var nördig kring. Så att kommentera Eurovision, vilket jag nu har haft glädjen att få göra i tio år, är nog mitt ultimata drömjobb. För det var det som kändes mest otroligt att jag skulle få göra när jag var liten.

Drömmen om underhållningbranschen föddes tidigt. Edward började snart skriva och uppträda själv, till stor del ett resultat av att han växte upp som enda barnet.

– Jag hade ingen att leka med. Mitt skapande av underhållning var ju ett sätt att inte vara ensam, att skapa figurer och spela upp dem för mina föräldrar.

”Humor var mitt vapen”

Var du en outsider i skolan också?

– Nja. Jag var öppet gay tidigt, redan som 15-16-åring. Så det är klart att jag fick några knytnävar. Men mitt vapen mot det var alltid humor. Jag kunde komma till skolan i nagellack och utsvängda egensydda byxor och t-shirts med konstiga texter på, och vara öppet gay, och de tuffa killarna i skolan tyckte att jag var rolig för att jag skämtade om det.

Edward gjorde allt från standup för grannarna till att sätta upp egna föreställningar med kompisar. I publiken på en av dessa shower fanns en person som höll på att fixa underhållningen till en överraskningsfest för Carola när hon fyllde 35. 18-årige Edward fick chansen att åka dit och köra tre minuter standup.

Nästa stora projekt för Edward af Sillén är en musikal på Malmö opera i början av nästa år.

– Jag skrev en text och gick upp efter Nanne Grönwall. Folk skrattade, någon i publiken gav mig ett jobb till och på den vägen är det.

Min eviga förebild är Jack Lemmon, en skådespelare man alltid kan gå till om man känner sig svag eller oinspirerad.

Året därpå fick han sitt första skrivjobb, att göra sketcher till Sissela Kyle i ”R.E.A” på Hamburger Börs.

– Från den sekunden har jag aldrig gått upp på scen igen. Den där adrenalinkicken som artister får fick aldrig jag utan jag gick alltid av scenen och hade ont i magen. Det var aldrig värt det. Skriva och regissera var det jag ville göra.
Man får intrycket av att du jobbar sjukt mycket.

– Jag är ju en mångsysslare, och går igång på att göra olika saker. Men det kan ibland verka som att man jobbar mer än man gör, för man gör saker vid olika tillfällen och så har man tur att någonting förlängs samtidigt som en film man spelade in ett år tidigare har premiär.
Har du några eviga förebilder?

– Min eviga förebild är Jack Lemmon, en skådespelare man alltid kan gå till om man känner sig svag eller oinspirerad. Han slogs för det som jag brinner för, att det inte är någon skillnad på allvar och komedi. Eddie Izzard är en annan konstant för mig. Och varför inte säga Filip & Fredrik? Dem beundrar jag för att de precis som jag konstant tänker publikt, ”hur kan vi pressa oss och utmana oss för att göra någonting annorlunda?”. Det går jag igång på.
Du har redan hunnit göra väldigt mycket. Vad vill du hitta på härnäst?

– Drömprojekten nu handlar mer om människor jag vill arbeta med, teatrar jag skulle vilja göra saker på. Min dröm nu är att få fortsätta göra det här. Jag finner en otrolig utmaning bara i att fortsätta finnas i samma bransch och leverera bra saker.

Ska regissera stor musikal

Har du något på gång som du kan avslöja?

– Nästa år kommer jag att åka ner till Malmö opera och regissera en stor svensk musikal, så mycket kan jag säga. Sedan håller jag på att försöka få ihop ett gäng människor som jag tycker är väldigt roliga för att göra en lite ny och större sorts komedi med dem. Och så undersöka jag hur man ska följa upp ”En del av mitt hjärta”, vilken typ av film skulle jag vilja göra. Så det är en spännande tid men jag har ett ganska lugnt år nu.


Fem bilder ur karriären

Första bilden i Aftonbladet, från Melodifestivalen 2005
”Det där är det berömda året när jag gick in i Mello som något slags artistkoordinator. Sedan satt jag på ett internetforum och skrev skämt om Pernilla Wahlgren, vilket gjorde att jag fick sparken. Det var en hård skola
men jag lärde mig. Och jag skulle inte ha haft det jobbet, det var helt fel. Pernilla och jag skrattar ihjäl oss åt det där i dag men det var hemskt då.”

Med skådespelarna från filmen ”En underbar jävla jul” 2015
Den filmen var extremt personlig för jag hade länge burit på en idé att göra en film om hbtq-människor som vill bli föräldrar. Och låta det möta den svenska dubbelmoralen. Att få skriva en film om det och se den kläs i en trygg svensk komediform med Helena Bergström (också regi) och Robert Gustafsson, så att en stor publik går därifrån och kanske har lärt sig något om hur familjer kan se ut, det var superstort.”

Regissör för programledarna Petra Mede och Måns Zelmerlöw i Eurovision 2016
”Eurovision 2016 är jag stolt över, för det var så många som var kritiska till om det skulle funka. Det var ett år av dåliga nätter och ångest men det blev väldigt bra. Petra har jag jobbat mycket med. Vi träffades i ett kök hemma hos en gemensam kompis och blev platoniskt kära i varandra. Vi skrattar åt precis samma saker.”

Med Maria Lundqvist inför premiären av soloföreställningen ”Shirley Valentine” 2017
”’Shirley Valentine’ hade jag velat göra länge och med just Maria, eftersom ett av mina allra första jobb var att skriva manus till henne när hon ledde Guldbaggegalan 15 år tidigare. Maria är en av Sveriges absolut mest mångfacetterade skådespelare, otrolig i allvar och otrolig i komedi. Och du ser ju varför det är jag som jobbar bakom scenen och hon som är skådespelerska.”

Med Tomas Ledin och Malin Åkerman på pressträff för långfilmen ”En del av mitt hjärta” 2019
”Jag gjorde Tomas Ledins första krogshow 2011 så det var kul att få genomföra den här filmen med honom. Och att Malin ville vara med var svinkul. Jag trodde aldrig att hon skulle säga ja. Jag sov inte en bra natt här heller så det var en stor lycka när jag märkte att filmen funkade och att till och med kritkerna omfamnade den.”