Hjältinnan som törs vara rädd

Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden

Fascisterna är förstås riktigt fula fiskar.

Men de grå radikalerna har inte alla hästar hemma heller.

Min gissning är att Katniss kommer ut som folkpartist.

Jag älskar ”Hungerspelen”.

Med nya ”Hunger games – Mockingjay part 1” är vi framme vid den tredje filmen av fyra.

Den är rasande underhållande och samtidigt en skicklig allegori över världens ordning:

Ett centrum med makten, därpå alltmer periferi, i Panems fall 13 olika distrikt med allt mer maktlöshet och underordning desto längre ut man bor.

Dessutom ständig propaganda för att hålla massorna i schack. I totalitära stater sköts propagandan av staten eller diktatorn, i den demokratiska världen sköter kommersialismen hjärntvätten.

Det finns inte särskilt många fascistiska stater just nu, men ”Hunger games” principer gäller Ryssland, Israel/Palestina, Kina, USA – eller Sverige för den delen. Rent principiellt.

I Stockholms innerstad sitter eliterna och i Stockholms ytterförorter eller i Gällivare finns landets ryggrad, utan makt.

Det verkligt fina med ”Hunger games” är att denna samhällsordning inte beskrivs så enkelt som jag just gjorde. Allt är komplext – för att vara Hollywood.

Det finns inte bara ont eller gott, till och med Donald Sutherlands diktator Snow (och Stanley Tuccis underbart korrupta tv-programledare) har vissa älskvärda drag mitt i all Hitler, Stalin, Mussolini och Mao som han personifierar.

Och pöbeln liksom de bildade skikten som applåderar de blodiga spelen i direktsänd tv framstår bägge som enfaldigt okritiska medieoffer.

Också magnifika Jennifer Lawrences hjältinna Katniss Everdeen är en ovanligt komplex filmfigur. Hon är ledsen, rädd, osäker – men har samtidigt en glasklar moralisk kompass och ohyggliga cojones. Samt fruktansvärt cool pilbågshantering.

Något säger mig att Katniss – jag har inte läst böckerna – kommer att dumpa rebellerna hon slutit upp med.

Philip Seymour Hoffman (vila i frid, mäster) och Julianne Moore må vara på den goda sidan men de är också kalla cyniker och osexiga vänsterradikaler som tvingar folket att bära tråkiga kläder och förbjuder sprit – den totala motsatsen till dekadensen i huvudstaden.

Deras väpnade uppror behövs men det är uppenbart att revolutionärerna inte tänker sluta i tid, de kommer att vilja ha för mycket, de kommer att bli maktfullkomliga, och Katniss kommer inte att acceptera det.

Gissar jag.

”Hunger games”-serien kommer att sluta som en reklamfilm för Folkpartiet.