Micke Leijnegard om sin nya roman: ”Längtar efter att få lite skit”

Publicerad 2022-01-20

Micke Leijnegard.

Alla känner honom som programledare för SVT:s succéprogram ”Mästarnas mästare”.

Nu är Micke Leijnegard, 57, aktuell med sin första roman ”Roten till allt ont”. En bladvändare om hur någon stjäl från de rika och ger till de fattiga.

– Det är en underhållningsroman, lite av en saga. Men det är klart det är en politisk bok också, säger han.

Som välkänd tv-profil och ansiktet utåt för ett av public service-tv:s allra största program med ett par miljoner tittare, är det kanske inte helt okontroversiellt att släppa en sådan roman. Särskilt inte när vi går in i ett valår. Micke Leijnegard är inte rädd för den debatten.

– Tvärtom, jag längtar efter att få lite skit, jag tycker det är för tyst. Lite grann har det varit mitt syfte med att skriva boken. Den här anklagelsen att SVT skulle vara vänster, den är så antiintellektuell och korkad. Public service är ingen sossekonspiration från Tage Erlanders tid eller ett påhitt av Olof Palme. Det är en allmän europeisk idé om stabil och kvalitativ journalistik, viktigt i alla europeiska länder, säger han.

– Jag har bara försökt skriva för de utstötta, den sorts folk jag själv identifierar mig med, och vi har aldrig haft någon politisk hemvist. När jag var barn var sossarna bara intresserade av skötsamma och fackanslutna fabriksarbetare, även för kommunisterna var vi opålitliga, omöjliga att inordna i klasskampen. För högern var vi, i bästa fall, pigor och drängar. Som skulle hålla käften.

Micke Leijnegard.

”Saga som är på pricken lik vår tid”

Hur politisk Micke Leijnegard än låter, och är, så påpekar han gärna också att det ju i första hand är en spänningsroman. En slags saga, med Robin Hood- och Karl-Bertil Jonsson-tema. En ”pikareskroman” kallar Jan Guillou boken, han som är delägare till Piratförlaget som ger ut den.

Handlingen i ”Roten till allt ont” kretsar kring hur det händer saker bakom Stockholms dyraste fasader. Miljardärernas och riskkapitalisternas bankkonton töms på pengar, igen och igen. Samtidigt återstartas nedlagda fabriker i Norrlands döende samhällen. Vem är gentlemannatjuven som genomför de smarta kupperna? Nöjesreportern Robin Johansson på SVT blir den som leder jakten på sanningen.

Här finns också sådant som kan kallas satir. Två framstående rika socialdemokrater i romanen bär tydliga drag av före detta riksdagsmannen Jan Emanuel Johansson och före detta finansministern Pär Nuder.

Micke skrattar och säger:

– Jag säger ingenting. Jag har försökt skapa en saga som är på pricken lik vår tid.

Skriver parallellt med tv-jobbet

Andra hjältar i romanen är en romsk tiggare och en utlandsfödd städerska som heter Nahid Sarvestani. Samma namn som den iranskfödda filmregissören, sedan länge bosatt i Sverige.

– Den romske tiggaren är inspirerad av en person som satt utanför livsmedelsbutiken där vi bodde tidigare. Han blev bekant med mina barn. Gav dem en liten julklapp dagen före julafton. Och de spottar vi på!

– Nahid… heter hon inte Persson? jag trodde hon hade bytt efternamn till bara Persson. Du kan ha hittat ett scoop här (skratt). Jag tycker bara det var ett så ovanligt vackert namn. Och så är jag fascinerad av Iran. Don't get me started, det kommer i bok två.

Micke Leijnegard har varit programledare för ”Mästarnas mästare” sedan 2009. Boken har han skrivit parallellt med tv-jobbet.

– Ja, nästan all fritid under sju år har jag ägnat åt boken. Min fru har varit fantastisk, hon har sett hur jag lever upp av det här. Barnen har också frågat när de ska få ge sig på min bok, men de är lite för små ännu.

Intresset för det skrivna ordet har alltid funnits hos Micke. Nu har han sedan länge lämnat religionen bakom sig, men han växte upp i en frikyrklig familj.

– Det var tuffa puckar för en 7-åring att främst få läsa Bibeln. När jag sedan fick gå på biblioteket och låna böcker, ”Skattkammarön och ”Robinson Kruse”, när jag fick läsa författare som Robert Louis Stevenson och Jules Verne, det var en stor grej och viktigt, att få lämna domedagskristendomen.
Han har skrivit en bok förut, år 2013 gav Norstedts ut ”68:orna - Var blev ni av, ljuva drömmar”, där han intervjuade kända svenskar inom 68-vänstern.

”Ska den där pajasen från nöjes-tv skriva böcker också”

En av de intervjuade då var Jan Guillou, som när han fick höra om Mickes romanidé tyckte att han skulle prata med Guillous fru Ann-Marie Skarp, drivande kraft på Piratförlaget.

Micke är medveten om att det säkert finns de som tror att han får ge ut en bok bara för att han är ”tv-kändis”.

– Ska den där pajasen från nöjes-tv skriva böcker också, så kan det vara. ”Mästarnas mästare” har förändrat mitt liv. Plötsligt började de andra drakarna på tv hälsa på mig med respekt i korridoren. Livet blev lite lugnare, inför cheferna behövde jag inte bevisa mig varje dag, programmet tar in två miljoner tittare varje söndag.

– Men som en slags tv-överklass vågar jag också gå in i författarskapets drängstuga och vara rookie.

Nu har Micke fått blodad tand och har börjat på en andra roman. På sin fritid. För tv-jobbet överger han inte och inte ”Mästarnas mästare” heller. En ny säsong är inspelad och alltihop redigeras nu.

– Vi brukar starta söndagen samma helg som Melodifestivalen har final.


Namn: Micke Leijnegard.
Ålder: 57.
Bor: Lägenhet i Stockholm.
Familj: Hustru, två barn, 8 och 12 år.
Favoritförfattare: ”Robert Louis Stevenson och Jules Verne är fortfarande viktiga. Jan Guillous Hamilton-böcker, en svensk James Bond. Hemingway. Vilhelm Moberg och Per-Anders Fogelström. Hjalmar Söderberg upptäckte jag sent. Han skriver så som jag skulle vilja skriva”.
Läser just nu: Peter Englunds ”Stridens skönhet och sorg”. Också en favoritförfattare, han skriver om komplexa saker på ett underhållande sätt.
Aktuell: Med romanen ”Roten till allt ont”.