Samuel Fröler: Svensk krim har ju en ansenlig mängd tokstollar
Publicerad 2021-09-21
ÖLAND. Samuel Fröler, 64, gör entré i en stor roll i andra säsongen av ”Det som göms i snö”.
Han spelar en högt uppsatt polischef som lever ett mörkt dubbelliv.
– Jösses, det är ju ”Kapten Klänning” historien bygger på, tänkte jag. Så jag tog ett snack med mina barn. De är i samma ålder som hans offer var. Men de tyckte: Kör på, säger skådespelaren.
”Kapten Klänning” var smeknamnet som Göran Lindberg, nu 75 år, tidigare rektor för polishögskolan 1989-1997 och länspolismästare i Uppsala län 1997-2006, fick för sitt jämställdhetsarbete.
Men Lindberg, som slogs för fler kvinnliga poliser, levde ett dubbelliv. År 2010 greps och dömdes han till sex års fängelse för bland annat grov våldtäkt. Flera av hans offer var mycket unga.
Drag av ”Kapten Klänning”
I andra säsongen av ”Det som göms i snö”, efter idéer av Leif GW Persson, handlar det bland annat om Ludde Larsson (Samuel Fröler), en polis med tydliga drag av Kapten Klänning. Polisen Peter Wendel (Robert Gustafsson) och hans medarbetare börjar fatta misstankar mot sin kollega.
– Att detta har inspirerats av verkliga händelser var en förutsättning för att ta rollen. Hade någon bara diktat ihop historien för att krydda en krim med en rollfigur som denna, hade det inte varit lika intressant. Svensk krim har ju en ansenlig mängd tokstollar. Nu lockades jag av utmaningen att göra honom så pass levande och trovärdig som möjligt, säger Samuel Fröler.
Han tog alltså ett snack med sina tre tonårsbarn i andra äktenskapet, alla i ungefär samma ålder som en del av Kapten Klännings verkliga offer. Förklarade vilken obehaglig person de kommer att se sin pappa spela på tv.
– Jag tyckte jag måste ta det med dem, den exponering det blir, men de sa: Kör på!
Det finns ruggiga scener när Ludde Larsson förgriper sig med våld på en ung naken flicka.
– Vi filmade det på riktigt, sedan visas det genom en övervakningskamera. En del skådespelare vill kanske inte visa upp sig i en sådan roll. De har en image att försvara. Jag tyckte det var bättre att köra fullt ut. Att visa brutaliteten och utlämnandet, för att man ska förstå hur utsatta de här tjejerna var.
Vad tror du Göran Lindberg tycker om att detta blir tv-serie?
– Har ingen aning, jag hade inget behov att ta kontakt med honom. Min son August gav mig Jonas Trolles bok ”Jakten på Kapten Klänning” i present, där hämtade jag mycket material. Han var väldigt omtyckt av de kvinnliga poliserna, däremot inte av de manliga.
– Folk kan ju vara dubbelnaturer. Grisaktiga ena stunden, tvärtom i nästa, det går ju inte ihop moraliskt, men så var det, serien bygger på utredningen. Sedan har de bakat ihop det med en annan historia, som hänger ihop med något case som Peter Wendel inte kan släppa, det är brorsans självmord som spökar.
Hus för Penélope Cruz-gaget
Samuel Fröler och jag träffas på familjens sommarställe på södra Öland. Han är där för att fixa lite inför vintern. Bjuder på kroppkakor till lunch och sedan pratar vi ett par timmar vid köksbordet.
– Gaget för filmen med Penélope Cruz på Costa Rica var grunden för det här huset, säger Samuel Fröler, som sedan slutet av 1990-talet tillbringat en stor del av sina somrar på Öland.
Filmen han gjorde med den spanska stjärnan, som nyligen vann skådespelarpriset på Venedigfestivalen, var ”En doft av paradiset” (1997), ungefär samtidigt som hon blev internationell stjärna.
– Hon var trevlig och mycket bra att jobba med. Kul att det har gått så bra för henne. Tuff var hon också. En scen där hästen hon red började skena… hon satt bara kvar.
På den tiden var Samuel Fröler ungefär det hetaste som fanns bland manliga skådespelare i Sverige.
Strax efter scenskolan fick han huvudrollen i Lars Molin-serien ”Tre kärlekar” (1989-1991), som piloten som inte ville ta över föräldrarnas gård. SVT-serien räknas som en av alla tiders bästa svenska. Sedan fick han rollen som Ingmar Bergmans far, i ”Den goda viljan” (1991). Manus av Bergman, regi Bille August. Både tv-serie och långfilm, som blev dubbelt prisbelönad i Cannes. Och så kom ”Skärgårdsdoktorn” (1997-2000). En av alla tiders största tittarsuccéer i svensk tv.
Hur ser du tillbaka på de åren?
– Jag är väldigt stolt över alla de tre projekten.
– Fast det blev ett lite trist avslut med Lars Molin. Han hade fler planer för både mig och Jessica (Zandén). Men jag tror han hade något slags Bergman-komplex. Eller för hela den intellektuella kulturvärlden, han var liksom intellektuell på ett annat sätt. Jag gick in till honom och sa att jag hade blivit erbjuden rollen i ”Den goda viljan”. ”Ja, det där vet jag redan”, muttrade han bara. Jag tror han blev jävligt besviken att jag hoppade på Bergman-tåget. Jag var ju ”Lasse Molins upptäckt”. Vi tappade kontakten. Han pratade knappt med mig någon mer gång. Och jag fick aldrig några roller av honom mer.
– ”Den goda viljan”… det var jättekul att vara i Cannes och så, men det var lite som att Bille och Pernilla (August) tog hela paketet med lanseringen.
Filmen vann Guldpalmen, Pernilla skådespelarpriset. Men på efterfesten avslöjade två av juryns medlemmar – regissören Pedro Almodóvar och skådespelerskan Jamie Lee Curtis – för mig att de hade kämpat för att även få ge Samuel Fröler det manliga skådespelarpriset.
– Det hade ju varit fantastiskt kul. Men de hade ju ändrat reglerna så att ingen film fick vinna fler än två priser sedan en film året innan fått tre priser.
(Den filmen var bröderna Coens ”Barton Fink”).
Nu för tiden får många svenska skådespelare internationella karriärer. Samuel var i Los Angeles tre gånger, träffade agenter och har jobbat lite utomlands. Men någon riktig satsning på det blev det aldrig.
– De ville ju helst att man skulle flytta dit. Det var aldrig aktuellt. Jag hade familj och små barn här hemma.
Musikal står näst på schemat
Trots att det rullat på med filmer, tv-serier och jobb på (mest) Stockholms Stadsteater, är ”Skärgårdsdoktorn” fortfarande den roll flest människor förknippar honom med. Genom åren har det gått rykten om fler säsonger eller en långfilm.
– Den biten har jag inte engagerat mig i. Jag har tänkt: Blir det så blir det.
Närmast väntar jobb på Chinateatern i Stockholm. Musikalen ”Saturday night fever”, som spelats både i New York och London och förstås bygger på John Travolta-filmen från 1977. Premiär 4 november.
– Jag spelar pappan till Tony Manero (David Lindgren). Ska inte sjunga något, kanske dansa lite grann. Jag lyssnade förstås på Bee Gees, men annars var jag ingen discokille.
Sjöng gjorde däremot Samuel Fröler när han gjorde ett album för tjugo år sedan. ”Blunda mig till ljus igen” producerades av Eldkvarns basist Tony Thorén och hade specialskrivna låtar av bland annat Plura, Peter LeMarc, Uno Svenningsson, Kajsa Grytt och Staffan Hellstrand.
– Man ska göra saker man tycker är kul. Den sålde 15-17 000 exemplar, fick tre plus av Per Bjurman i Aftonbladet, en låt låg på Svensktoppen och det pratades om en skiva till, men sedan blev det något strul med skivbolaget som köptes upp av andra.
Andra säsongen av ”Det som göms i snö” hade premiär på Viaplay söndag 19 september.
Samuel Fröler om…
… ”Skärgårdsdoktorns” omtalade tröja:
– Den har jag inte kvar. När Kattis Ahlström och jag ledde en välgörenhetsgala i SVT såldes den. Den drog in 75 000 kronor till Amnesty.
… sin tro, han växte upp med en pappa som var kyrkoherde:
– Det finns någon slags barnatro, från att ha vuxit upp i ett sådant hem. Den är inte huggen i sten, mer ristad i sanden, vill jag påstå. Min pappa tyckte aldrig om Ingmar Bergman. Men efter ”Den goda viljan” sa han: ”Du blev inte präst på riktigt, du blev det på tv”.
… Alicia Vikander, som han spelade mot i ”Till det som är vackert”, hennes genombrottsroll:
– Filmen var nära att komma med i Cannes, den föll tyvärr bort i sista gallringen. Hon är behaglig och snäll och det funkade skitbra att jobba ihop. Och sedan har hon verkligen förvaltat sitt pund. Jag önskar henne all lycka.
… att tävla i ”På spåret” för några år sedan ihop med Ebba Hultkvist Stragne, som spelade hans dotter i ”Skärgårdsdoktorn”:
– Som skådespelare tycker jag det kan slagga ned om alla vet allt om en. Så jag har tackat nej till det mesta, men redan på Ingvar Oldsbergs tid tänkte jag: Ringer de från ”På spåret”, ställer jag upp. Men det gjorde de ju aldrig.
– Nu tyckte jag det var kul med ett ”Skärgårdsdoktorn”-team. Och herregud, du blir ju inte skjuten för att du inte kan allt. Fast jag grämer mig så förbannat för att jag inte kunde Melania Trump, det var pinsamt.