Livebranschen kan vara nästa bubbla

Markus Larsson om konsertsommaren: Proppfull med svindyra biljettpriser

Konsertsommaren är proppfull.

Konsertsommaren är proppfull.

Det går att se perverst mycket spelningar de närmaste månaderna.

Frågan är om det är framtiden eller en bubbla.

Om de senaste två åren varit tomma på konserter är sommaren 2022 helt knäpp.

Det märks att konsertarrangörer och artister har mycket att ta igen efter inledningen av pandemin.

Effekten förstärks av att alla framflyttade konserter får trängas med nya datum.

Bara på Ullevi i Göteborg arrangeras tretton konserter för över 600 000 människor mellan juni och augusti. Det förra rekordet var åtta och sattes 2016.
 

Mängden världsartister som besöker svenska arenor och nöjesfält under samma period är över huvud taget nästan utmattande:

Iron Maiden, Lady Gaga, Harry Styles, Ed Sheeran, Rolling Stones, Green Day, Rammstein, Alicia Keys, Iggy Pop, Pet Shop Boys, 50 Cent, Justin Bieber, Queen, Dua Lipa och Sting är några av dem.

Lägg till festivalerna Sweden Rock, Way Out West, Lollapalooza och Rosendal Garden Party med artister som Pearl Jam, Nick Cave And The Bad Seeds, Dave, Florence And The Machine, Post Malone och Guns N’ Roses.

Det är bara början med tanke på alla svenska artister som också spelar i sommar: Håkan Hellström, The Ark, Tomas Ledin, Ulf Lundell, Hov 1, Veronica Maggio, Kalas-turnén, Miss Li, Magnus Uggla, med flera.
 

Det kostar över 900 kronor för att se Rolling Stones från de sämsta platserna på Friends arena.

Och det är ett stickprov av hela kakan. Överflödet påminner om Joakim Von Ankas kassavalv.

Är tillgången större än efterfrågan? Det återstår att se. Eftersom många av biljetterna köptes för ett eller två år sedan lär det bli fina publiksiffror i sommar.

Samtidigt är långt ifrån allt slutsålt ännu.

Det finns biljetter kvar till exempelvis Ed Sheeran, Laleh och Green Day, trots att de två sista uppträder på halverade versioner av Ullevi respektive Tele 2 i Stockholm. Det finns även platser kvar till Lady Gaga och Stones, för att nämna några stycken.

Det maxade utbudet kan vara en förklaring. Att folk ändrat sitt beteende under pandemin kan vara en annan. För vissa kanske det dröjer ett tag till innan just konserter blir en naturlig del av vardagen igen.

En tredje förklaring nämns mer sällan: biljettpriserna.
 

Den som oroar sig för att biofilmer riskerar att bli en klassfråga behöver inte fundera lika mycket om var livebranschen är på väg – det har varit ett mått på folks inkomster i decennier.

Det kostar över 900 kronor för att se Rolling Stones från de sämsta platserna på Friends arena. Vill du avnjuta Pet Shop Boys på parkett i Globen? Det finns platinumbiljetter kvar för 2630 kronor. Tre dagar för en vuxen person på Sweden Rock? 2948 kronor.

Eftersom många inte bor på gångavstånd till festivaler och konserter tillkommer resor och logi. Det krävs ingen miniräknare för att inse att många familjer inte har råd med fler än ett eller två evenemang per sommar, om än några alls.
 

Nu tror kanske vissa att detta är en predikan för planekonomi, men glöm det. Biljettpriserna är kanske fullt rimliga efter att dagens omkostnader och gager har räknats in. De flesta arrangörer jobbar också hårt med olika prisklasser och paket.

Men precis som börsen måste det finnas en smärtgräns. Allt kan inte växa hela tiden.

Den stora utmaningen för livebranschen blir nästa år. Efter att den samlade kraften av inflationen, räntehöjningen och dyrare mat och el har slagit hål på publikens konton – hur mycket finns det kvar till vardagslyx?

När något blir för dyrt innebär det inte automatiskt att produkten blir mer värdefull för de som inte har råd.

Risken är större att många tycker att sådana sammanhang blir för glassiga, vräkiga och tomma.

Det kan snarare bli enklare att välja bort en konsert än att betala för den.

Författaren Don Winslow.