Nick Caves mörkaste rariteter och hemligheter

Nick Cave till vänster.

Samlingen innehåller flera låtar som valdes bort.

De var för sorgsna.

Det säger en del när det handlar om Nick Cave.

Meningen var att jag skulle åka och se Nick Cave And The Bad Seeds i Köpenhamn ifjol.

De har tre stjärnor i rockens Michelinguide. Det är ett värt att resa till ett annat land för att se dem.

Jag kan fortfarande gnissla tänder över att pandemin stoppade Caves turné efter albumet ”Ghosteen”. Av alla konserter som har ställts in är den värst. Och den som missar honom, var han än spelar framöver, gör det på egen risk.

Han trotsar alla romantiska föreställningar om att artister brinner mest när de är unga

Nick Cave är 64 år gammal. Han trotsar alla romantiska föreställningar om att artister brinner mest när de är unga. Allt behöver inte ta slut efter en debut.

Det går säkert att säga att The Bad Seeds storhetsperiod var lång och sträckte sig mellan 1984 och 2001.

Men i så fall har Nick Cave två. Den andra började med albumet ”Push the sky away” och pågår fortfarande med oförminskad styrka.

Att plocka bort någon av skivorna efter 2013 vore som att radera titlar som ”Let love in” eller ”The boatman’s call”. Revorna i diskografin blir så stora att det ger en missvisande bild av Caves karriär.

För att inte tala om konserterna. Oh, dear sweet Jesus Christ Baby Yoda...

Cave har kallat den för världens vackraste låt

Varje gång har varit en ny käftsmäll, oavsett om han har spelat tillsammans med The Bad Seeds på blodisande ljudvolym eller suttit ensam vid ett piano.

Jag har velat filma varje låt med min telefon.

Nick Cave 2020.

Att nuet är lika starkt som historien för Nick Cave stryks under med svart tuschpenna på ”B-sides and rarities part II”. Den nya samlingen innehåller obskyrt och outgivet material som spelades in mellan 2006 och 2020.

Det viktigaste är möjligen att pianoversionen av ”Avalanche” är med. Cave har kallat den för världens vackraste låt. Han sjunger Leonard Cohens ballad som om han inte skulle ha existerat utan den.

Den växer till en oerhörd psalm som omsluter, ja, allting

”Life per se” lyftes bort från skivan ”Skeleton tree” eftersom den bedömdes vara för deppig. Eftersom albumet ingår i sorgearbetet efter att Nick Caves son dog i en olycka ger den åsikten en viss tyngd.

Det är smått obegripligt att vackra ”Earthlings” inte kom med på ”Ghosteen”. Liveversionen av ”Push the sky away” med Melbournes symfoniorkester går inte heller att undvika. Den växer till en oerhörd psalm som omsluter, ja, allting.

Ingen ska heller luras av den självironiska låttiteln ”King sized Nick Cave blues”. Det går inte att skämta bort den melodin och skeva värmen.

Här finns även skelettet till det som till slut blev ”Bright horses”. Jag nämner den nog bara för att få skriva om den färdiga låten med samma namn på ”Ghosteen” en gång till.

”Bright horses” kan vara 2000-talets starkaste låt hittills

På förekommen anledning visar den vikten av att få leva länge, att orden och musiken alltid förändras med åren, att hetlevrad energi med tiden kan bytas ut mot något annat som varken rostar eller tonar bort, att potentialen att överträffa sig själv egentligen aldrig tar slut.

”Bright horses” kan vara 2000-talets starkaste låt hittills. Nej, det känns inte barnsligt att skriva det.

Det är snarare en underdrift.

Nick Cave.

Följ ämnen i artikeln