Världen förtjänar inte Harry Styles
Du kan checka in i Harry Styles hus när du vill.
Men det kan bli svårt att lämna det.
För åtta år sedan sålde pojkbandet One Direction en kvarts miljon biljetter i Dublin.
Rent konkret hade de lyckats sälja ut jättearenan Croke Park, som sväljer mellan 80 000 och 90 000 personer beroende på storleken på scenen, tre dagar i rad.
Att säga att gruppen tog över staden är en underdrift. Varenda gata, uteservering och kvadratcentimeter av Dublin var ockuperad av One Directions fans och deras stressade föräldrar.
Under detta speciella veckoslut var den irländska staden inte grön utan rosa.
En svan och ett gäng anonyma ankungar
I dag är det svårt att minnas varför just One Direction lyckades skapa en sån hisnande upphetsning. Premiären utspelade sig ändå i forntiden när svenska rockjournalister reste utomlands för att recensera livekonserter och inte en avancerad bildskärm, tro det eller ej.
Därför har jag lite svårt att minnas hur spelningen på Croke Park var, förutom att det regnade. Det är ännu svårare att komma ihåg vilka som var med i One Direction över huvud taget. De bestod av en svan och ett gäng anonyma ankungar som, typ, hette olika varianter på Niall.
Svanen var och är Harry Styles.
Blicken lossnade inte om den råkade fastna på honom. Den då 20 år gamla entertainern kunde sedan länge ha döpt en hitsingel av Maroon 5, ”Moves like Jagger”.
Styles var en sevärd cover på Mick Jaggers kroppsspråk. Det var som att den brittiska ynglingen från Redditch hade studerat Stones-videon till ”Start me up” med ett mikroskop sedan han lärde sig att gå. Han gick full rocktupp.
Jag har sedan dess följt Harry Styles karriär med växande förtjusning och intresse. Ändå var det svårt att vara beredd på singeln ”As it was”.
Det är ännu ett exempel som bygger på ”Take on me” med A-ha, precis som ”Blinding lights” med The Weeknd, där bland andra de svenska låtskrivarna Max Martin och Oskar Holter bestämde att all mainstreampop skulle låta 1984 igen, och alla följde efter.
Harry Styles är lite för bra för sin tid
Men ”As it was” hinner inte pågå fler än 15 sekunder innan man inser att det inte kommer att släppas många popsinglar mellan 2020 och 2030 som är lika perfekta. Musiken blåser såpbubblor i ditt ansikte. Texten är en uppgiven ballad.
Nya skivan ”Harry’s house” är för övrigt en bedårande liten djupdykning i det radiovänliga gränslandet mellan silkeslen soul, pur pop och soft rock.
Harry Styles är lite för bra för sin tid. Han har ju förstått att de enda popstjärnorna som egentligen betyder något är de som tydligt och klart utmanar gamla machoideal. Med sin musik och sina konserter försöker han i stället att bygga upp annan, bättre, snällare, feministisk och LBTQI-vänlig drömvärld.
Han gör inget nytt, verkligen inte.
Men det säger kanske något om vår tid när en mjuk straight dude som har rött nagellack i sina musikvideor kan kännas så viktig och värdefull.