Premiärkväll för Brottsjournalen: ”Vill ta reda på detaljerna”

Leif GW Persson och Jenny Strömstedt om att arbeta ihop

Publicerad 2018-10-02

Leif GW Persson må ha bytt tv-kanal i våras.
Men kvällens premiär av krimprogrammet "Brottsjournalen" bjuder på ett bekant format: GW granskar brott.
– Jag vill ta reda på vad som hände och helst i detalj, säger han.

För att nyligen ha lärt känna varandra skämtar de skapligt småputtrigt med varandra. Jenny Strömstedt, 46, och Leif GW Persson, 73, är programledarduon för TV4:s nya krimprogram ”Brottsjournalen” som har premiär i kväll.

Hur har ni tänkt kring att få till det där samspelet som en programledarduo bör ha?

– Det har vi inte jobbat särskilt på för sådant är lätt nog att förbereda sönder. Antingen funkar det eller så funkar det inte. Jag får för mig att det här kommer att funka, säger Leif GW Persson.

– Jag får också för mig det. Jag är oerhört lättad över att Leif inte tycker om krångel, för det tycker inte jag heller om. Om alla inblandade gör sitt jobb kommer det här gå alldeles utmärkt, säger Jenny Strömstedt.

Jenny Strömstedt och Leif GW Persson.

Hur visar sig det här okrångliga?
– Man gör det som är viktigt för att det ska bli ett bra program och sedan kan man skita i resten. Eller vad säger du, Leif? säger Jenny.

– Javisst. Det finns ju personer, sådana där tv-kändisar som är genuint krångliga, va? Som är så jävla självupptagna att de börjar läsa vädret och efter en vecka tror de att de är vädret. Ingen av oss båda är sådana, säger Leif.

Inga Zlatanfasoner, alltså?
– Nä, nä, inget sånt. Gör jobbet, se till att det blir så bra som möjligt. Tacka för titten. Gå hem. Kom tillbaka nästa vecka, säger Leif.

Jenny, du har ju gjort mängder av samhällsprogram. Hur känns det att göra krim?

– Jag är ödmjuk inför uppdraget och jag är jätteglad över att få jobba med Leif. Det intresserar väldigt många människor och jag vill också lära mig mer, säger hon.

– Det handlar ju om människor och sidor av människan som kanske är mindre smickrande också, det är spännande men också väldigt tragiskt. Vi jobbar ju med mord och blod här.

Leif GW Persson och Jenny Strömstedt.

Leif GW Persson har inte gjort någon hemlighet av att han helst hade fokuserat sin karriär på att vara skicklig detektiv. Det är också en drivkraft han vill få utlopp för i programmet.

– Jag är svag för sådana här gamla spaningsmord. Jag vill ta reda på vad som hände och helst i detalj, säger han.

Den mer påkostade produktionen gör att han nu hoppas kunna besöka fler brottsplatser.
– Det kostar så fort du ska ut ur studion. Det tyckte jag var lite jobbigt med ”Veckans brott” att som bäst hade man någon modell som de hade gjort i modellera i studion och så stod man där och pekade. Det var så där klippa och klistra att man tänkte: När ska de plocka fram flanellografen? säger Persson.
– Nu ska man väl inte förtala flanellografer, säger Strömstedt.
– Nädå, visst, men när du ska ta reda på vad som faktiskt hände då är det en stor fördel om du har tillgång till miljön där det hände, va? Det kan vara ganska öppnande, säger Persson.


GW, Aftonbladets krönikor Jan-Olov Andersson skrev att det inte är fältet tittarna vill åt, utan krimmyset vid din soffa. Vad säger du om det?
– Ibland när jag gjorde ”Veckans brott” så kände jag faktiskt att jag tycket att det blev lite för mysigt, va, med tanke på vad det faktiskt handlade om och att det fanns en betydande sannolikhet att anhöriga tittade på det. Och så ser de då en höggradig, trovärdig professor i kriminologi som sitter och berättar om det som slog deras liv i spillror. Det försökte vi vara vaksamma på, säger Persson.

– Men visst, en del brott är ju enbart intressanta som underhållning, va, och då kan man väl släppa loss det där. Då behöver du inte bege dig ut i fält. Han kommer nog att få båda delarna, förhoppningsvis.

Vi bryter upp och på väg ut vänder sig Jenny Strömstedt om.

– Vi ses, Leif!

– Ja, var rädd om dig. Vi ses på tisdag, säger Leif GW Persson.